Maud Mao Olofsson och maudeanerna
Centern har hållit riksting i Stockholm i helgen. Uppslutningen i den traditionella centerpromenaden var stor, folkdräkterna var få, bönderna var lätträknade och personkulten var påfallande.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Personkult brukar sällan sluta lyckligt inom vare sig näringsliv, organisationer eller politik. Förvisso drivs många nystartade företag och partier ofta av karismatiska entreprenörer. Ny demokrati utan Ian och Bert hade aldrig lyft från den sedvanliga halvrasistiska gnällbänken.
Junilistan utan Nils Lundgren, Bingolotto utan Loket och Framfab utan Jonas Birgersson hade inte fungerat. Även gamla företag och institutioner kan lyftas av nya ledare som t ex Gudrun Schyman i vänstern och Jan Carlzon i Linjeflyg/SAS.
<B>Men inom centern pågår något helt annat. Partiet har transformerats till Maud och politiken har helt anpassats till en kommande ministerpost för Maud.</B>
Centern är ett gammalt folkrörelseparti med en rik historia. Dagens maudeaner har dock sina historiska referenspunkter utanför det gamla partiet. Tankarna går snarare till personkulten runt Mao än till centerns traditionella jämlikhet och lantligt inspirerade jantelagar.
Utan framgång i nästa års val kommer därför en fallucka att öppnas under Maud och hennes maudeaner.