Märkliga argument från Hildebrand
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ledare
Den borgerliga kritiken har möjligen fog för sig. Men deras kritik mot Hildebrand slår faktiskt i så fall lika hårt mot dem själva. De borgerliga partierna är nämligen precis lika "ideologiska" när de rutinmässigt förordar privat drift framför kommunal regi. Att anklaga politiker för att de stundom drivs av "ideologiska skäl" är inte särskilt konstruktivt.
Däremot finns det skäl att vara kritisk mot politikerna om de hänger upp sina ideologier på vem som är huvudman för den ena eller andra välfärdsverksamheten i kommunen.
Min ideologiska kompass leder mig till ståndpunkten att det är de sammanvägt bästa utförarna som ska ha uppdragen. De som ger de gamla och sjuka bäst vård och omsorg, sköter hemtjänsten mest effektivt och humant och de som skapar mest sociala mervärden för fysiskt och psykiskt funktionshindrade; det är de företagen/förvaltningarna som skall anlitas. Att hålla sig med en ideologi som sätter driftsformen - och inte brukar- och samhällsnyttan - i centrum är absurt.
I Folkbladet i går kommenterar kommunalrådet Kerstin Hildebrand (v) kritiken från de borgerliga partierna. Hon anser att det är naturligt att det nya särskilda boendet i Kolmården som skall tas i drift om knappt ett år, skall drivas i kommunal regi. Hennes sakskäl för detta är en smula märkligt. Hon påpekar att Villa Solängen i Kolmården redan drivs i privat regi. Enligt Hildebrand skulle det därför uppkomma ett "privat monopol" i Kolmården om även det nya, särskilda boendet fick en privat huvudman. Kerstin Hildebrands argument håller bara om det är samma entreprenör som driver Villa Solängen som skulle ta över också det nya boendet i Kolmården. Två helt skilda privata utförare kan knappast utgöra ett "privat monopol".
Den politiska majoriteten i Norrköping måste diskutera igenom sin politik när det gäller driften av välfärdsverksamheterna. Borgerlighetens ideologiska kritik behöver man inte ta särskilt allvarligt på i detta sammanhang. Det majoriteten måste se upp med är däremot risken för att bygga fast sig i egna kvasiideologiska låsningar om kommunalt och privat huvudmannaskap.
Den enda ideologi värd namnet bör styra majoriteten mot de utförare, oavsett huvudmannaskap, som är bäst för de gamla och sjuka; givet de kommunala pengar som finns tillgängliga.