Psykvården inom landstinget har ju varit föremål för debatt på ett för landstinget ofördelaktigt sätt. Då slutenvårdsavdelningen 27 i Skarptorp stängdes blev man mörkrädd när man i massmedia fick läsa att landstinget saknade tillräckliga resurser. Som psykpatient tycker jag dock att psykvården är bättre än någonsin. Detta tack vare mycket kompetent psykpersonal.
Smolken i mjölken är nu att delar av landstingets vård har blivit privatiserad. Jag fick för några månader sedan beskedet att jag som patient blivit tvungen att välja mellan fortsatt vård inom landstinget och det privata Capio. För mig var valet lätt. Jag trivs ju bra med den vård jag får från landstinget och valde därför att få fortsatt vård från landstinget.
Jag har i dagarna fått veta att man alls inte har rätt att välja vårdgivare. Psykpersonalen hänvisar till beslut fattat av politiker. Om jag blir förflyttad till Capio, som ligger mitt i city, skulle detta innebära stora problem för mig som patient. Jag lider av så kallad torgskräck och har mycket svårt att finna mig tillrätta i nya miljöer. Jag vädjar till politikerna att tänka på patienter som människor och inte som schackpjäser som flyttas godtyckligt.