Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Maktkamp över våra huvuden

På onsdag håller Kommun- och Landstingsförbunden extra kongresser. På respektive kongress skall förbunden bekräfta samgåendet till ett gemensamt förbund med namnet "Sveriges Kommuner och Landsting". 2007 skall sammanslagningen vara helt färdig men förbunden har redan nu utsett en verkställande direktör som de delar på. Håkan Sörman heter han.

Foto:

Norrköping2004-10-26 06:00
WIDAR ANDERSSON <a
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det nya förbundet har ambitionen att bli en mer kraftfull företrädare för kommuner och landsting. I en intervju med Ekonomiredaktionen på DN säger Håkan Sörman att man också gärna vill vara en stark röst i samhällsdebatten. Särskilt viktigt är det enligt Sörman att det nya förbundet är väl företrätt såväl i den allmänna välfärdsdebatten som i försvaret av det kommunala självstyret.

Maktbalans
De som hotar det kommunala självstyret är förstås främst regeringen och de riksdagsmajoriteter som ålägger kommuner och landsting att göra det och detta utan att vare sig skicka med pengar eller handlingsfrihet för genomförandet av reformerna.
Regeringen är därför inte odelat förtjust i det nya och i vart fall på papperet något mäktigare förbundet som nu bildas. Ur Rosenbads perspektiv finns det skäl att oroa sig för ett mer utvecklat och organiserat motstånd mot nationella projekt av olika slag. Det nya förbundet väcker sålunda förhoppningar om en mer utvecklad maktbalans i det offentliga maktutövandet i samhället.
Fast det gäller att se upp så att inte Medborgaren försvinner ur makthavarnas synfält. Grunden för samhällsbildningen är trots allt du och jag och alla andra medborgare. Det är våra inbetalningar av skatter, taxor och avgifter som håller igång hela systemet. Det är för vår skull som skolor, sjukhus, äldreboenden och daghem håller igång sina verksamheter. I grunden handlar demokratin om Medborgarens självstyre.

På statens revir
Detta självstyre behöver minst lika starka företrädare som såväl kommunernas och statens självstyre. Risken finns faktiskt att de medborgerliga friheterna får ett begränsat utrymme när Sveriges Kommuner och Landsting kräver större plats för sina myndigheters intressen. Staten kommer nämligen och säkerligen inte att hålla sig passiv när dess revir och beslutsrätt ifrågasätts av Sveriges förenade kommun - och landstingsråd. Resultatet kan bli hårdnande revirstrider där medborgarna lämnas i sticket. Samhällets två offentliga maktcentra kommer att slåss om vem som skall göra det och detta och om vem som skall betala för vad inom t ex sjukvården, äldreomsorgen, psykvården och skolan.
Medborgarnas intressen kan lätt bli mer eller mindre överkörda och mosade i sådana tuppfäktningar.
Därför finns starka skäl att fundera över hur det medborgerliga självstyret skall kunna stärkas framöver. För att kunna fungera som demokrater behöver vi människor stora friutrymmen i våra liv. Vi skall inte ta för givet att vare sig staten eller kommuner/landsting har dessa friutrymmen högt upp på sina dagordningar.
Så något borde definitivt göras för att stärka medborgarrätten i samhället.
Frågan är vad?