Lyssna på SNS
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Valrörelser har föga gemensamt med vetenskapliga seminarier. Inom vetenskapen är idealet ett fritt kunskapsutbyte och väl underbyggda argument som i ädel tävlan sakta men säkert formar en bestämd uppfattning på något sakområde. I politikens värld gäller snarast det rakt motsatta; man bestämmer sig för vad man vill göra/tycka och sedan försöker man skramla ihop några argument som talar för ens egen ståndpunkt och åsikt. Det politiska hantverkets mästare behärskar även konsten att slå dövörat till för argument som talar mot den egna uppfattningen.
Jag moraliserar inte över dessa delar av den politiska kulturen. Valrörelser vänder sig till en masspublik och mycket står på spel. Vetenskapliga seminarier avhandlas däremot inom en trängre krets. De anslag och doktorandtjänster som möjligen står på spel har heller inget omedelbart allmänintresse.
I sjukskrivningsfrågan finns dock ett stort och växande behov av reflektioner och förnyelse inom och mellan de politiska partierna. Det går helt enkelt inte att bortförklara att sjukskrivningsfrekvensen - relativt vårt välstånd och dokumenterade friskhet - är på tok för hög i stora delar av landet.
Ledare
Inom socialdemokratin finns naturligtvis en djup insikt om problemet. De borgerliga partierna har emellertid profilerat sig med förslag som innebär att en större del av sjukskrivningens kostnader privatiseras direkt till de sjukskrivna själva. Problemet med detta förslag är risken för ökad fattigdom och marginalisering. Förslaget har mött berättigad kritik och antas vara en mobiliserande valfråga för Göran Persson. Socialdemokratin har därför inget intresse av att före valet ens antyda möjligheten av att sjukförsäkringen överutnyttjas. Partiet avvisar bestämt påståenden om att människor och företag anpassat sina beteenden till sjukförsäkringens konstruktion.
Riksdagsmajoriteten har däremot genomfört andra förändringar av sjukförsäkringen. Framförallt har man privatiserat finansieringen av de första sjukskrivningsveckorna. Detta är numera arbetsgivarnas ansvar. Varje sjukskrivning blir en direktkostnad för företaget. Problemet med denna modell är - vilket SNS analyserar - att arbetsgivarna kan komma att bli mycket mer restriktiva mot att anställa personer med sjukskrivningsbenägenhet.
Kungstanken i rapporten från SNS är att privatisera Försäkringskassan. Eller i vart fall ge kassan ett ekonomiskt reglemente som påminner om det som gäller för privata försäkringsbolag. Hade Försäkringskassan en fast och given budget utanför statskassan - och därmed inte som nu kunde köra på löpande räkning - skulle myndigheten få tydliga incitament till förändringar av verksamheten. Bolaget skulle snabbt identifiera och korrigera otillbörligt kostnadsdrivande beteenden hos läkare, företag och enskilda personer.
SNS förslag är tilltalande och borde leda till eftertanke i alla politiska läger. Sjukskrivningens direkta kostnader bör till sin lejonpart bäras av det allmänna och inte låsas in hos enskilda sjukskrivna och/eller hos företag. Driften av det ansvariga försäkringsbolaget - Försäkringskassan - bör däremot frikopplas från statskassan och ges ett eget budgetansvar.
Efter valet 2006 borde det finnas förutsättningar för reformer som bär spår av förslagen från SNS. Borgarna behöver droppa sina förslag om att privatisera en stor del av sjukskrivningens kostnader till de sjuka själva. Socialdemokraterna behöver ompröva privatiseringen till företagen av de första veckornas sjukskrivning. Båda sidor behöver därutöver bli överens om att ge Försäkringskassan företagsliknande villkor.
Större under än så har inträffat i politikens värld.
I vart fall efter ett val.