Ett experiment som går ut på att förena modernisering och snabb tillväxt med fattigdomsbekämpning och ökad social rättvisa. De framgångar Brasilien nått på dessa områden har gjort "Lula" till något av en ikon i Tredje världen, jämförbar med Mandela, om än inte med dennes helgongloria.
Nu lämnar "Lula" den aktiva politiska scenen - för denna gång. Författningen tillåter att han ställer upp igen 2014. Lula har bäddat för en återkomst genom att lansera sin stabschef Dilma Rousseff som Arbetarpartiets (PT) kandidat i årets presidentval. Rousseff fick 47 procent av rösterna i första omgången, och blir enligt alla bedömare vald i andra omgången den 31 oktober. Intressant är att Lulas avhoppade miljöminister Marina Silva, som bildat ett eget grönt parti, fick 19 procent.
Miljöproblemen är bland de frågor som "Dilma" måste ta itu med, vid sidan av att driva Lulas sociala och ekonomiska reformer vidare. De stora framgångarna med "agro-business", storskalig och högteknologisk produktion av exportgrödor som t ex sockerrör (för etanol), sojabönor (för biodiesel och foder) och eukalyptus till cellulosa må ha ett miljövänligt syfte, men har också haft sitt pris. Småbrukarna har trängts undan av de multinationella företagens industriella jordbruk. En del av blivit jordlösa och hamnat i städernas slumråden. Andra har pressats upp mot det känsliga Amazonasområdet, som också hotas av t ex vattenkraftsutbyggnader. Ett sätt att lätta trycket på Amazonas är att genomföra den jordreform som Lula utlovade redan när han valdes 2002 men som gått i stå. En annan het miljöfråga är den planerade oljeutvinningen på djupt vatten bara 20 mil från Rio.
Dilma måste också ta itu med utbildningsväsendet, som fortfarande släpar efter jämförbara länder, liksom den eftersatta infrastrukturen. Det senare är nödvändigt inför fotbolls-VM 2014 och OS 2016. Hon måste dessutom axla Lulas ledarskap för Sydamerika, som under Lulas tid gjort sig oberoende av USA, och bland utvecklingsländerna, där Brasilien tillhör den tongivande BRIC-gruppen. Hon kommer säkert också att fortsätta insistera på en fast plats för Brasilien i säkerhetsrådet.
Som gammal trotskist och motståndskämpe som torterades under militärdiktaturen, kommer Dilma förhoppningsvis att ställa militärerna till svars för deras övergrepp under åren 1964-1985. En fråga som Silva inte ville ta bråk om. I stället har militären fått beställa nya flygplan och u-båtar för att bl a försvara oljefälten. Militären ansvarar också för en del civila funktioner. Det återstår att se om Dilma vågar ta strid med generalerna, eller om dessa kan fortsätta sitta i orubbat bo i ett land som annars inger mycket hopp.