DEBATT: Löner och värderingar

Att moderater och folkpartister har högre inkomster än andra bekräftar bara våra fördomar och får därför ingen att höja på ögonbrynen. För socialdemokraterna är läget mer politiskt besvärande.

Inför förra valet gjorde Ekoredaktionen en liknande jämförelse. Den dåvarande partisekreteraren Lars Stjernkvist tolkade då löneläget som ett "bekymmer" för sitt parti. Han ansåg det vara viktigt att de "kandidater vi har speglar mångfalden i samhället".
Stjernkvists yttrande var förstås politiskt korrekt. Socialdemokratin har en stor bredd i sin väljarbas där låg - och medelinkomsttagare utgör kärnan. De aktiva politikernas inkomster - särskilt på riksnivå - har dock förmodligen aldrig speglat denna bredd. De flesta av dem som kommer i fråga för liknande uppdrag har redan en hyfsad inkomst. Skulle någon låginkomsttagare bli invald så innebär riksdagsarvodets storlek att personen i fråga snabbt avancerar i lönestatistikens tabeller.

Det viktigaste för väljarna torde emellertid vara att de socialdemokratiska höginkomsttagarna knappast kan sägas agera i egen sak när de röstar om nya lagar, regler och skatter. De svenska skatterna är mycket höga för dem som tjänar så pass mycket att de också betalar statlig skatt - i den kretsen av skattebetalare kan alla riksdagsledamöter räknas in. Inkomsttagare i dessa lönelägen bidrar dessutom avsevärt till fördelningspolitikens finansiering genom att avgifter till sådant som pensioner och socialförsäkringar tas ut på hela lönen medan förmånerna är begränsade.

När jag söker mig igenom arkiven finner jag bl a ett radiosamtal mellan Stjernkvist och valforskaren Sören Holmberg från Göteborgs universitet. I samtalet hävdar Holmberg med bestämdhet och med stöd i universitetets forskning att det är kandidaternas och partiernas idéer som är viktigast.
Sådant som kandidaternas kön, inkomst och etnisk bakgrund är måhända viktigt för partiernas image och yta. För väljarna - som knappast kommer att umgås med kandidaterna - är det helt andra saker som är viktiga.

Ur ett annat perspektiv är givetvis politikernas bakgrunder och inkomster viktigt. Talesättet lär oss att "man blir som man umgås". Blir rekryteringsbasen för politiker för homogen och exklusiv riskerar väsentliga värden i folkstyret att gå till spillo. Varje löneläge, bostadsort och härkomst har vissa villkor och vanor som präglar människorna. Olika präglade riksdagsledamöter är kort sagt mer representativa för ett mångpräglat samhälle.
På det kommunala planet är politikens problem än mer tydliga än på riksnivå. Många partier har i flera kommuner svårt att fylla sina stolar med "vanligt folk". De som ägnar sig åt politik riskerar att bli "udda och konstiga" personer vars sociala liv skiljer sig markant från medborgarnas.

Så nog finns det problem att ta tag i inom politiken. Men antalet höginkomsttagare på de socialdemokratiska listorna ser jag mer som ett symtom på ett allvarligt problem än som ett stort problem i sig själv.
Tänk t ex tanken att riksdagsarvodet i ett slag skulle halveras. Skulle politiken bli mer lockande för stora medborgargrupper då? Skulle socialdemokratins - och de andra partiernas idéer bli så mycket bättre?

Information till våra läsare

Debatt: Löner och värderingar