Löfte om möte varje morgon
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
64 procent sa att de lyssnat på radio och 40 procent hade tittat på tv. Intressant är att även i den yngsta gruppen, 16 - 24 år, var tidningen det populäraste mediet på morgonen.
Att få en tryckt sammanställning av det man behöver veta för att klara dagen, punktligt (oftast i alla fall) levererad vid dörren är svår att konkurrera med. Jag vill ju dessutom gärna tro att särskilt det behändiga tabloidformatet har framtiden för sig.
Men det helt avgörande är det avtal som vi upprättar med prenumeranterna; att ha en tidning är att ha en relation.
Det är inte som att köpa mat, kläder eller så. Ett abonnemang på Folkbladet kostar ju inte stort mer än en skjorta och ett par byxor, men känns säkert för de flesta som ett viktigare köpbeslut.
Varje morgon påminns man om relationen. Precis som i alla förhållanden växlar säkert känslorna och intensiteten i "samlivet". Men man vill för allt i världen inte vakna utan sin tidning.
Avtalet är upprättat, löftet om att vi ska mötas varje gryning i nöd &lust är givet.
Löpsedlarna syftar till att locka till sig tillfälliga partners.
Vi behöver inte locka med löpsedeln för stamkunderna.
Läsaren har fått sin tidning innan löpsedeln är uppsatt vid kiosken. Exemplaren som köps tack vare löpet har ingen större betydelse för upplagan eller ekonomin.
Alla länder har inte löpsedlar. Jag kan inte påminna mig att jag sett dagstidningslöp i Tyskland eller Frankrike. I England är det bara kvällstidningar som har löp, och de tycks vara handskrivna i all hast.
Kvällstidningarna ska med löpsedlarna locka lösnummerköpare varje dag, branschens one-night-stands.
Det tar tid att bygga relationer, vi går inte in för ytlig flirt med braskande löp. En framgång ska vara stilla och stadig. Följ mig bortåt vägen ska du få vara med om något.