Live from Bagdad
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det säger Phillip Knightley.
Han skrev i mitten av 70-talet boken "Krigets första offer är sanningen".
Titeln har fått karaktären av ett tänkespråk. Ofta citerat.
Det är bra. Bra därför att det påminner läsarna om att förhålla sig kritisk till all krigsrapportering.
Boken har han uppdaterat i nya upplagor. Allt eftersom det tillkommit nya krig att analysera. Han har varit i Sverige ett par gånger och föreläst för journalister.
Jag har haft med honom i radioprogram. Det han har att säga är förstås oerhört aktuellt i dessa dagar.
<b>Första kriget live</b>
Vi står nu mitt i ett propagandakrig som saknar motstycke i historien.
Översköljda av en skur av information som är mycket svår att värdera.
Det är alltså värre någonsin. Och här är förklaringen:
Irak-kriget är det första direktsända kriget.
Vietnamkriget var det första tv-sända kriget.
Men bilderna kunde inte förmedlas live.
I det förra Irak-kriget satt de flesta journalisterna i Saudiarabien och rapporterade från presskonferenser. Nu får vi allihop hem till vardagsrummet - live from Bagdad!
500 reportrar, de flesta från USA, är på plats i krigets Irak.
Följer med trupperna. Och är förstås helt beroende av att följa de instruktioner de får från det militära befälet.
De som rapporterar från Bagdad är beroende av de irakiska myndigheterna.
Ändå borde alla närvarande journalister innebära att vi får en klar bild av vad som händer.
Men själva mängden av information gör det svårare.
Lögner och överdrifter förmedlas blixtsnabbt över världen.
Just snabbheten sänker värdet på informationen.
Kanske tas den tillbaka någon timma senare.
Det är inte så att massmedia i allmänhet vill sprida desinformation.
De allra flesta vill göra ett ärligt jobb. Göra världen gripbar för sin publik.
Men det kan vara svårt att avslöja en propagandalögn.
Mediestrategerna hos de krigförande parterna har säkert också blivit skickligare. Självklart vet de att massmedia är en del av krigföringen.
<b>Vietnamskildrades bra</b>
Phillip Knightley menar att militären har vunnit slaget om hur krig ska skildras i media.
I första hand menar han då tv.
Knightley har själv varit med sedan sexdagarskriget i Israel 1967.
Han anser att Vietnamkriget är det bäst bevakade kriget.
Då visades också krigets ohyggligheter. Vilket påverkade opinionen.
Sedan hände något vid Falklandskriget. Militären förstod att dirigera mediarapporteringen.
I det förra Irak-kriget berättade media hänfört om de nya "smarta" bomberna som träffade så exakt att inga civila offer krävdes. Nu vet vi att det inte var så enkelt.
CNN har också bildat skola för en egen krigets tv-estetik.
Animationer och ljudillustrationer förstärker intrycket av kriget som ett tv-spel.
Och i all världens tv-soffor sitter militära experter och analyserar.
I Frankrike i förra veckan hörde jag en svara på frågan om när de allierade styrkorna kommer fram till Bagdad.
- Det beror på motståndet. Om de möter hårt motstånd kan det ta längre tid.
I restaurangen hånskrattade gästerna åt hans "analys".
En kritisk attityd från publiken är alltid av godo.
<b>Inget tv-spel</b>
Folkbladet har inte någon egen journalist på plats i Irak.
Vi får det mesta av vårt material från TT, Tidningarnas Telegrambyrå.
TT i sin tur samarbetar med andra nyhetsbyråer. Det är klokt att notera källhänvisningen som ofta finns i anslutning till bilden eller texten. Reuters är en brittisk byrå. AFP en fransk.
Vi kan göra det de inte gör. Skildra kriget från vårt spridningsområde.
I Folkbladet har du mött irakier och amerikaner, bosatta här, som berättar om hur kriget påverkar dem. Kriget är inget tv-spel.
Människors berörs och det ska vi fortsätta att berätta om.
Vi ska också fortsätta att driva opinion på ledarplats.
Och skildra opinionen på nyhetsplats.
Men även den här tidningen ska läsas kritiskt. Det var bara det jag ville säga.
<a href=mailto:christer.sandberg@folkbladet.se><FONT COLOR="#0033CC">christer.sandberg@folkbladet.se</a></FONT>