Medan omvärlden varit upptagen av påskfirande har Libyens diktator Muammar Gadaffi fortsatt att attackera sin egen befolkning. Den flygförbudszon över Libyen som Förenta Nationerna införde för en dryg månad sedan har bara delvis fyllt syftet att värna mänsklig säkerhet. Överste Gadaffi och hans trupper gör framryckningar på flera håll och har dessutom använt förbjudna och inhumana klustervapen mot befolkningen i staden Misrata.
FN-resolutionerna 1970 och 1973 om bland annat sanktioner, reseförbud och flygförbudszon mot Libyen pekar särskilt på skyldigheten att skydda den libyska civilbefolkningen. Mycket talar för att FN:s medlemsländer måste samlas igen och utvärdera insatserna.
FN-chefen Ban Ki-moon har efterlyst medlemsländernas stöd i den svåra humanitära kris som råder i Libyen. Som så ofta saknar ansvariga FN-organ tillräckliga resurser. Av de pengar som medlemsländerna har utlovat till FN:s flyktingkommissariat har bara omkring hälften, cirka 39 miljoner dollar, utbetalats. Stora resurser krävs för att hjälpa internflyktingar och medborgare i Egypten och Tunisien som återvänder till sina hemländer.
FN räknar med att totalt drygt en halv miljon människor har flytt från Libyen. För de som stannar kvar är mat, vatten och hälsovård bristvaror. Hjälpsamma medmänniskor har ställt upp, men resurserna är knappa. Med flyg och lastbil transporterar FN nödvändig hjälp till tiotusentals internflyktingar genom en nyupprättad humanitär korridor. Att insatserna i Egypten och Tunisien fungerar är nödvändigt för att de båda länderna ska fortsätta att hålla sina gränser öppna för människor som flyr.
Oavsett det besvärliga läget på marken måste beredskap för framtiden byggas redan nu. I väntan på att säkerhetssituationen ska förbättras har FN tillsammans med libyska myndigheter etablerat humanitär närvaro i huvudstaden Tripoli. En liknande funktion finns i staden Benghazi.
FN har också erbjudit Libyen hjälp med återuppbyggnadsarbetet. Det kommer att ta lång tid och omfattar både stöd till stats- och demokratibyggande liksom mer handfasta insatser som utbildning, hälsovård och återuppbyggnad av förstörda vägar och byggnader.
Sverige hör till de länder som politiskt och i praktisk handling stödjer flygförbudszonen i Libyen. Det är naturligt att Sverige också engagerar sig i landets framtid. Fredsbyggande och återuppbyggnad i postkonflikt-situationer är frågor som Sverige och svenska myndigheter kan väl. Regeringen bör därför redan nu börja planera för insatser som kommer att krävas när Gadaffi är borta.
FN:s kunnande om och erfarenhet av frågor som rör fred och säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter kommer till användning i Libyen. Världens länder måste ge sitt politiska och ekonomiska stöd under lång tid framöver om Libyens befolkning ska kunna hoppas på en bättre framtid.