Ledare: Gymnasieavhopp oroar
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
72 procent av eleverna på Norrköpings gymnasier fullföljer sin utbildning. Statistik säger som vanligt inte allt. Vissa elever som räknas som utan fullgjorda betyg kanske flyttade och gick klart sin utbildning i en annan kommun.
Men eftersom antalet avhoppade elever ökar för varje år så är siffrorna alarmerande.
Det är mycket oroväckande att fler elever slutar sin utbildning utan att tillgodogjort sig tillräckliga kunskaper. Denna utveckling kan få stora konsekvenser för elevernas möjligheter att få arbete eller studera senare i livet.
<b>Alla kan studera vidare</b>
Den kritiserade gymnasiereformen som dåvarande skolminister Göran Persson genomförde bygger på en viktig princip. De ungdomar som är intresserade att få en yrkesutbildning på gymnasienivå och vill studera praktiska ämnen är inte mindre begåvade än de teoretiskt intresserade. Alla ungdomar ska ha möjlighet till eftergymnasiala studier.
Dagens gymnasieprogram innehåller många problem. Det största problemet rör det individuella programmet som blivit en dumpningsplats för elever vars intressen eller sviktande betyg och motivation skolan inte kan bemöta. Individuella programmet borde vara utmärkt, men är en katastrof.
Gör om individuella programmet till vad det är tänkt, en individuellt anpassad studieplan kombinerad med praktik. På samma sätt bör lärlingsprogram införas. Alla ska ges möjlighet att tillgodogöra sig viktiga kärnämnen. Därutöver ska eleven få lägga upp sin egen utbildning, hur mycket tid som ska användas för arbetsplatspraktik och därmed avgöra gymnasiets totala längd.
<b>Utbildningsklyftan minskar</b>
Gymnasiereformen har trots sina problem till viss del gett gott resultat. Utbildningsklyftan har minskat. Fler ungdomar går vidare till högskola och universitet. Den socialdemokratiska utbildningssatsningen har gett resultat inom ett område där många inte trodde det var möjligt och därmed kan det inte heller vara omöjligt att minska avhoppen till gymnasiet. Den enorma högskoleexpansionen har öppnat universitetsdörrarna även för personer som saknar utbildningstradition i släkten.
Men den sociala snedrekryteringen är fortfarande ett påtagligt problem och gymnasiets roll att motverka detta är stor.
Risken är att barn till icke-akademiskt utbildade föräldrar inte bara uteblir från högskolestudier utan i allt högre utsträckning lämnar gymnasiet i förtid.
<b>Skolan är dålig</b>
En av anledningarna till fler avhopp kan vara högkonjunkturen. Det är enklare att få arbete utan utbildning när arbetslösheten minskar.
Men det troligaste är att skolan inte klarar av att stimulera eleverna, göra undervisningen rolig, se och möta eleverna på den kunskapsnivå de befinner sig. Många elever får inte den extra hjälp de behöver samtidigt som andra får för lite utmaningar. De med större behov av hjälp och stöd är antagligen överrepresenterade bland de som lämnar skolan utan slutbetyg.
Det är lätt att skylla allt på bristande resurser. Men med minskad arbetsbörda på lärarna, mer kreativa lokaler, två mål mat om dagen, fler studiebesök, praktikveckor och idrottstimmar, resursförstärkningar med lärare och andra vuxna i skolan så skulle gymnasieskolan vara trivsam, stimulera kunskapsinhämtning och siffrorna över avhopp garanterat minska. Till och med om utbildningen var längre än idag.