Ledare: Blairs sista valkamp?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är inte samma fräscha Blair och New Labour som går till val i år som det var 1997. Blairs popularitet och partiets lyster har fått sig många törnar på vägen. Britten har i allmänhet tröttnat på spinndoctors och det extrema taktiserandet samtidigt som den stora förändring av landet som Blair utlovade inte har infriats. Ingen tvivlar dock på att han vinner valet. Om New Labour tappat i lyskraft är det ingenting jämfört med de konservativa. Intern splittring, en svag partiledare och problem i sakfrågorna gör Torys omöjliga att rösta på för en stor majoritet av britterna. För någon månad räknade många kommentatorer med att de konservativa skulle kunna vinna tillbaka en del av de valkretsar som förlorades 1997. Idag tror många att Labour kan vinna ytterligare några mandat. Men allt hänger på om valdeltagandet blir tillräckligt stort.
Tony Blair söker inte mandat att fortsätta på den inslagna vägen. New Labour vill ha ett nytt mandat för nya förändringar mot mål som "aldrig tidigare uppnåtts i landets historia". För att få ut väljarna i ett val som många anser givet på förhand behöver partiet öka entusiasmen och engagemanget. De tycks vilja göra det genom att sätta upp nya djärva mål.
<b>Solid grund</b>
Sägas bör också att Storbritannien står på en mer solid ekonomisk grund än när Blair flyttade in på Downing Street 1997. När han nu stakar ut vägen mot framtiden är det på en stabil grund. Även om britterna knappast fått uppleva någon revolution och ett "New Britain" har fler fått det bättre. New Labour har även lyckats flytta tyngdpunkten i brittisk politik från det nyliberala till en mer rättviseinriktad fåra. Det räcker inte länge för de konservativa att lova sänkta skatter. Labours politik tvingar dem även att ta hänsyn till välfärden. Att satsa på "public spending" har blivit en nödvändighet precis som thatcher-eran gjorde marknadsekonomi till en självklarhet. Denna förskjutning är kanske den viktigaste insatsen under Labours första mandatperiod vid makten.
<b>Varnaning för isolationism</b>
Det är intressant att notera att Labour redan i valkampanjens linda vågar ta upp den europeiska dimensionen som en viktig anledning för väljarna att rösta på partiet. Storbritannien har fortfarande inte den ledande roll i Europa som man förtjänar med tanke på landets tyngd, rikedom och historia kräver menade Blair i sitt första tal. Det är en vädjan till de nationalistiska känslor som Labour antar att Tory-ledaren William Hauge kommer att försöka spela på utifrån sin anti EU-position. Även finansminister Gordon Brown varnade för de konservativas isolationism.
<b>Folkomröstning</b>
Storbritannien kan inte nå högt ställda mål om välfärden, ekonomin, sysselsättningen genom att isolera sig, menad Brown i ett tal igår. Därmed har Blair & Brown även presenterat de viktigaste argumenten för ett brittiskt EMU-medlemskap. Vinner Labour valet väntar en folkomröstning i EMU-frågan, förmodligen redan nästa år. Kanske blir det Blairs sista valkamp som partiledare. Efter en folkomröstning är det förmodligen dags att infria löftet om att släppa ledarskapet till Gordon Brown.