Ledare: Vi som vet bäst
Norrköpings socialdemokrater talade för döva öron i Linköping i lördags. Precis som jag skrev redan förra veckan här på Folkbladets ledarsida så kommer partiets katastrofval i landstinget inte att påverka kretsen av ledande (s) - politiker.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Och så blev det. Paul Håkansson, Irma Görtz och Anna-Lena Sörenson var de som ledde socialdemokratin i valet som kostade partiet 5 mandat i Norrköping, 2 mandat i Motala/Finspång, 1 mandat i Linköping och 1 mandat i övriga länet.
Allt som allt förlorade socialdemokraterna nästan 17 000 väljare mellan 2002 och 2006. Men likafullt är det Anna-Lena Sörenson, Irma Görtz och Paul Håkansson som skall leda den socialdemokratiska landstingspolitiken fram till 2010. Budskapet till de protesterande väljarna är tydligt och klart: Vi har rätt och ni har fel.
Socialdemokratin förändras alltid långsamt och nästan aldrig drastiskt. Den släpiga förändringstakten är i nio fall av tio en tillgång. Långsamheten korresponderar väl mot hur de flesta vuxna människor förhåller sig till skiften i det egna livet. Drastiska och dramatiska händelser oroar mer än vad de lockar.
Socialdemokratins eftertänksamma och tillbakalutade stämningsläge har flera ursprungskällor. En är den reformistiska världs- och självbilden som sådan. En annan är den relativa storleken på partiet/rörelsen; man lägger inte om rodret på en kafferast precis. En tredje förklaring är förstås att det sällan finns vare sig inre eller yttre tryck på snabb anpassning och kvicka förändringar. För det mesta går valen bra, socialdemokratin regerar oftast och varför skall man ändra på något som fungerar?
Långsamhetens tradition och det till synes eviga maktinnehavet riskerar att göra socialdemokratin så tungfotad och så pass tondöv för omvärlden att man inte inser när det tionde tillfället inträffar - när snabb förändring och ödmjukt lyssnande till väljarna är avgörande för resultatet.
Det var endast Norrköpings socialdemokrater som förde fram ett nytt namn; Christoffer Karlsson. Jag vet inte om Christoffer hade blivit ett lyft jämfört med Irma Görtz. Båda är duktiga och dugliga. Skillnaden dem emellan är dock enorm i det läge socialdemokraterna befinner sig. En av dem var med i ledningen förra perioden. En av dem är ny. Genom att i vart fall ha valt ett nytt namn skulle s ha visat sina väljare att man fattat vad som hänt, att man lyssnar och att man på olika sätt skall försöka komma igen och göra en bättre säsong nästa gång.
Men så blev det inte.
Det märkligaste av allt är att alla utom socialdemokraterna från Norrköping verkar vara nöjda med landstingspolitiken. Hur kan man vara nöjd i Finspång, i Motala och hur kan man vara nöjd i Linköping ?