Ledare: Tydlig s-märkt reformpolitik är ett måste
De allra flesta människor har ett avspänt och distanserat förhållande till politik. Många har i och för sig sina favoriter bland partierna. Men, som vi såg i valet i september, är inte partilojaliteten större än att hundratusentals väljare t ex kan gå från (s) och till (m).
Statsminister är ju roligt att vara, men opposition! Att behöva nöja sig med att titta på, funderar Widar Andersson och manar till nya tuffa tag mot den samlade borgerligheten - och en prima ny partiledare förstås. Bilden tagen efter makt-övertagandet. Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Varje etablerat parti har en grupp av kärnväljare som aldrig ens reflekterar över optionen att rösta på andra partier. Jämfört med de rörliga väljarna utgör de orörliga väljarna en stadigt krympande krets.
Konkurrensen om väljarna hårdnar. Det finns mer att vinna och mer att förlora i varje val. Det är en enorm skillnad mellan att vara i opposition och att regera. Den som bildar regering kan, utöver statsråden och statssekreterarna, ge jobb åt hundratals politiskt sakkunniga, pressekreterare, pressassistenter, statsrådsassistenter och brevsvarare. Till detta skall läggas makten över regeringskansliets mycket kompetenta berednings- och utredningsresurser.
En skicklig regering styr också över den politiska dagordningen. Genom utspel, propositioner och diverse arrangemang i statens regi kan man se till att ständigt ha initiativet. Oppositionen har betydligt sämre villkor. Medan moderaterna nyrekryterar och expanderar tvingas socialdemokraterna till smärtsamma nedskärningar och varsel av medarbetare på kansliet.
Det värsta med att vara i opposition är att praktiskt och mentalt vara tvåa på bollen. Först kommer förslag från regeringen, sedan kritik från oppositionen. Först kommer anförandet från statsministern, sedan kommer frågor från oppositionen.
EU:s toppmöten får oppositionsledaren se på TV medan statsministern bygger nätverk, skaffar sig informationer och umgås med Anders, Angela, Romani och de andra regeringschefskollegorna i unionen.
Vid den här tiden om tre år börjar det dra ihop sig inför valet 2010. Det är totalt omöjligt att sia om vilket opinionsläge som råder då. Med lite tur och skicklighet kan (s) ha positionerat sig in i ett bra slagläge tills dess. En bra och trovärdig partiledare, en stark partiledning och en tydlig reformpolitik för eftersatta och misskötta områden kan ge (s) chans att vinna tillbaks väljare från det borgerliga lägret.