Ledare: Satsa på jämlikhet anpassad till vår tid
"Om den fattige, den nyligen invandrade, den funktionshindrade, den mobbade och den sjuke får flera, mera och bättre chanser än andra ökar sannolikheten för att också dessa människor skall kunna prestera bra resultat" skriver Widar Andersson. Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mer sansade väljare attraheras av traditionella höger- och vänstertolkningar av jämlikheten. Högern talar helst om jämlikhet i form av chanser och möjligheter. Vänstern talar dessutom också gärna om jämlikhet i form av utfall och resultat. Man kan t ex inte vara nöjd med att alla barn och ungdomar har rätten att studera och chansen att åstadkomma bra och konkurrenskraftiga studieresultat.
En del barn och ungdomar har av sociala, psykologiska och/eller medicinska orsaker inte möjlighet att ta för sig av livschanserna på samma sätt som andra. De kan därför inte inte tillgodogöra sig undervisningen. Jämlikhet i chanser är bra men inte tillräckligt. Skall jämlikhet verkligen kunna betyda något för alla enskilda människor så måste man också våga diskutera mer jämlika resultat och utfall av skolundervisningen.
Under mina år som medarbetare på Hasselakollektivet i Hälsingland använde vi uttrycket:
"Vi kan inte vara så orättvisa att vi behandlar alla lika."
Det var ett motto för verksamheten. Ungdomarna som kom till våra utbildningar hade väldigt olika förutsättningar att ta till sig förändringsinriktade kunskaper och övningar. Ungdomarna förenades av att de hade missbruksproblem. Men deras bakgrunder, familjeförhållanden, psykiska och fysiska kondition och deras inställningar och attityder var helt olika. För att ge alla någotsånär jämlika möjligheter till ett gott utbildningsresultat krävdes olika utbildningsupplägg för olika personer.
Att sträva efter jämlikhet i utfall är inte alls synonymt med att sträva efter nivellering och/eller att vilja stoppa och hindra mer begåvade och framgångsrika personers utveckling. I sitt tal till partikongressen i Manchester nyligen talade Tony Blair om hur begrepp som ambitioner och solidaritet hänger ihop och berikar varandra. "New Labour" säger Blair i min översättning "har bevisat att ekonomisk framgång och social rättvisa är jämbördiga partners i kampen för framgång. Vårt folk är inte bara de fattiga och de med stora behov utan också de som har det bra men som vill ha det bättre."
Och så hänger det ihop. Att begränsa jämlikheten till enbart lika chanser är djupt orättvist och leder till stora samhällsproblem som även drabbar människor högt upp i medelklassen. Om däremot den fattige, den nyligen invandrade, den funktionshindrade, den mobbade och den sjuke får får flera, mera och bättre chanser än andra så ökar sannolikheten för att också dessa människor skall kunna prestera bra resultat.
Istället för att klösa ögonen ur varandra i en debatt om vem som skall ha skulden för valförlusten borde socialdemokratin samlas till seminarier och möten om jämlikheten i vår tid.