Ledare: Livsfarliga patienter
Dödligt våld som riktas mot helt oskyldiga människor - som bara råkade korsa en mördarens väg - upprör med rätta medborgarna. När det är barn, med hela livet framför sig, som drabbas är upprördheten extra stor. Pojkmordet i Norrahammar utanför Jönköping är ingen undantag.
Sorg. Ungdomar har tänt ljus i snön i Jönköpingsstadsdelen Norrahammar, till minnet av den mördade åttaårige pojken. Onödigt stor vikt i nyhetsrapporteringen har lagts vid att den nu häktade gärningsmannen har allvarliga och kända psykiska funktionshinder. Det är klart att han inte är frisk, skriver Widar Andersson. Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Varje år döms knappt 400 personer till rättspsykiatrisk vård i Sverige. Eftersom vårdtiderna i regel är ganska långa, tre till fyra år i snitt, sitter idag ungefär 1 400 personer inlåsta på rättspsykiatriska avdelningar runt om i landet. Ett antal av dessa personer kommer förmodligen aldrig att komma ut igen. De är så pass sjuka och har en sådan farlighetsklassning att rättsläkarna inte kan skriva ut dem. Radions Ekoredaktion refererar till en utvärdering av den rättspsykiatriska vården där det hävdas att endast 25 % av de rättspsykiatriskt vårdade personerna återfaller i brott under de första två åren efter frigivningen. Stämmer uppgifterna är det sensationellt bra behandlingsresultat.
Farlighetsbedömningar av människor med psykiska funktionshinder är en mycket grannlaga uppgift. Den man som är häktad för pojkmordet i Norrahammar bedömdes inte vara farlig för allmänheten eller sig själv när han släpptes ut från rättspsyket i Jönköping. Han satt då för mordbrand.
Regeringens förre psykiatrisamordnare Anders Milton presenterade nyligen sina förslag för förbättringar av den psykiatriska vården. Milton tryckte bl a hårt på behovet av att uppgradera rättspsykiatrins kunskaper om farlighetsbedömningar. Kanske fanns inte rätt kompetens hos de läkare som genomförde farlighetsbedömningen av den nu häktade pojkmördaren. Han var av allt att döma livsfarlig. Kanske kombineras bristande kompetens med bristande och ansvarslösa rutiner inom delar av den psykiatriska vården?
Om det stämmer att den misstänkte mördarens farlighetsklassning var beroende av att han skötte medicineringen så framstår det ju för en lekman som obegripligt att man släpper ut en sådan person med mindre än att man har sett till att man har full koll på att patienten verkligen sköter medicineringen. Många psykiatriska funktionshinder kommer och går i skov. När patienten är inne i en bra period är det inte ovanligt att han/hon slutar med medicineringen - "jag behöver ingen medicin nu när jag mår så bra." Och snart kan allt vara vid det gamla igen; sjukdomen blommar ut och kan slå ut i våld, mord, allvarliga olyckor eller självmord.
Regeringen måste nu ta befälet och se till så att kompetensen graderas upp när det gäller farlighetsbedömningar och kontrollen av patienter i öppenvård. Stämmer utvärderingen jag nämnde ovan - 75 % återfaller inte i brott inom två år - är utgångsläget mycket gott och resultat kan uppnås inom några få år.
Socialminister Hägglund bör rekrytera in Anders Milton till regeringskansliet igen. Ge honom tre år på sig att genomföra sina egna förslag. Att jobba med självständiga samordnare direkt i regeringskansliet är en framgångsmetod - det har inte minst narkotikasamordnaren Björn Fries visat. Släng därför in Milton i leken igen. Ge honom rang, makt och pengar och ett tydligt genomförandeuppdrag. Det behövs uppenbart ett visst tvång för att få den psykiatriska vården att sköta jobbet.