Ledare: Konkurrenterna möttes i debatt
Mona Sahlin och Pär Nuder i samma panel i en debatt om socialdemokratins framtid; närmare än så kommer nog inte svensk socialdemokrati det franska socialistpartiets öppna och offentliga debatter mellan konkurrenter om det högsta uppdraget i samma parti.
Pär Nuder och Mona Sahlin debatterade igår socialdemokratins framtid på ABF-huset i Stockholm. Foto: Foto Jonas Ekströmer/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det stundande partiledarvalet hade förstås ett stort finger med i spelet med att få ihop Sahlin och Nuder i samma panel. Arrangören ABF försökte linda in dramatiken mellan de båda genom att bjuda in två journalister till samma bord. Nisha Besara från Aftonbladet och Håkan A Bengtsson från Arena är tänkvärda och intressanta kollegor. De var bra och vassa igår.
Men jag tror de ursäktar om jag påstår att gårdagens huvudfigurer var de båda ordförandekandidaterna.
Pär Nuder inledde med ett klassiskt anförande med ett antal underrubriker och punkter, han knöt an till Ingvar Carlssons tal från SAP: s 100 -årsfirande 1989, han hyllade fackföreningsrörelsen (IF Metall) några gånger och han antydde stora reformbehov i arbetsmarknads- och skolpolitiken. Varthän och vartåt reformerna syftade, reformpolitikens mening, var dock tämligen diffust. Dimmigheten förvånar inte. Dels är det tunga och svåra frågor han tar upp. Dels vill han inte reta någon i det här läget. Men han borde nog våga sticka ut lite mer - distansera sig något från de gamla linjerna. Han borde t ex ha vågat säga rakt ut att a-kassan skall vara en omställningsförsäkring från jobb till jobb. Han kunde ha sagt att det är för jäkligt att många barn och ungdomar går i skolor där de inte får tillräckliga kunskaper. Det hade han vunnit på.
Mona Sahlin vigde sitt inledningsanförande åt tre värderingar som hon ansåg vara centrala för socialdemokratins framtid. Hon talade om "Av var och en efter förmåga till var och en efter behov", hon knöt an till devisen "Människan är målet", hon bekände sig också starkt till den gamla SSU-parollen "Alla folks frihet - hela världens fred", och hon citerade Olof Palme. Sahlin betonade flera gånger betydelsen av att (s) tog tag i orättvisor, förtryck och diskriminering av sexuell och etnisk karaktär.
Viktiga frågor där mycket återstår att göra. Men ändock minoritetsfrågor som aldrig kommer att föra (s) tillbaks till en dominerande och samhällsförändrande politisk roll. Monas engagemang för utsatta människor ger henne en nerv och laddning som är bra. Men hon - och socialdemokratin - får inte bli för smal. Då är det kört för lång tid. Socialdemokratins "vi" måste vara brett och stort.
Nå, blir då någon av Sahlin eller Nuder ordförande för sossarna?
Förmodligen.
Och blir det bra då?
Det blir nog inte så tokigt.
Hade Pär istället varit en Pia hade jag, efter gårdagens ABF-debatt, vågat sätta en slant på att nästa ordförande kommer att heta Nuder.