Ledare: Klagolåt från m-kärnväljare
Regeringen Reinfeldt domineras av moderater. Moderaterna domineras i sin tur av en för borgerligheten ny strategi. Strategin ansluter till klassisk statskonst och går ut på att försöka fördela missnöjet någorlunda rättvist i samhället.
Regeringen Reinfeldt har drabbats av en rad belastande skandaler. Därför lär Reinfeldt få ta sakpolitiska beslut som får gammelhögern att sluta med sin klagosång, skriver Widar Andersson.Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Renläriga moderater klagar över bristen på dogmatism hos regeringen i allmänhet och hos Reinfeldt och Littorin i synnerhet. Tjänstemän på organisationen Svenskt näringsliv uttrycker sin högljudda förvåning och besvikelse över att en borgerlig regering inte företräder en liberalisering av arbetsmarknaden. Den traditionella skattesänkarhögern klagar över att fastighetsskatten fastnade i ännu en utredning och över att värnskatten inte tas bort.
Svenska Dagbladets och DN: s ledarsidor spyr ut sitt missnöje över att Reinfeldt lagt sig platt för LO och för dagens arbetsrättsliga lagstiftning. Bilförarorganisationer är missnöjda med att regeringen inte sänker bensinskatten - som flera gammelmoderata riksdagsmän, ute i valrörelsens buskar, lovade att de skulle göra.
Moderata politiker i Stockholms rika och mycket borgerliga kranskommuner är förbannade för att de kördes över i trängselskattefrågan. Industrins toppchefer är missnöjda för att elpriset är så högt och för att regeringen inte tycks vilja bygga ut kärnkraften. Många pensionärer är sura för att de inte får samma skattesänkningar som de som arbetar.Så nog är missnöjet väl spritt i samhället. Men de nya moderaternas strategi är riskabel.
De egna kärnväljarna måste ganska snart få några av sina intressen adresserade av den moderata regeringen Reinfeldt. Skattesänkningen på arbete som inleds i och med januarilönen är förstås en positiv händelse som precis som förändringarna av a-kassan förvisso uppskattas i de egna kärnväljarleden. Men få i dessa väljarled lever sådana liv att de på det personliga planet kommer att uppleva att vare sig a-kassans omstöpning eller en skattesänkning på några hundralappar berör dem direkt på skinnet. De behöver därför andra fläskben att suga på.Jag tror inte det kommer att räcka för Reinfeldt med hänvisningar till möjliga reformer vid en eventuell valseger 2010. Tre, fyra år framåt i tiden är en evighet i politiken. Han kan omöjligen närma sig en valrörelse med för många missnöjda direktörer, skattekvirrare och andra kärnmoderater nafsande i hasorna.
Så något måste nog till. Reinfeldt måste börja "leverera" som man säger i de här kretsarna. Reinfeldt har själv sagt, vilket är helt sant, att "politik är en förtroendebransch". Hans första taktik var att ge gammelhögern några statsråd att lindra missnöjet med.Men såväl mångmiljonären Borelius som Timbroliberalen Stegö Chilò avgick innan vakterna på Rosenbad lärt sig känna igen dem. Och ärkemoderaten själv - Carl Bildt - kan komma att utvecklas till en belastande skandal för honom. Så statsministern måste nog bita i det sura äpplet. Kärntrupperna måste få något materiellt uppiggande sakpolitiskt beslut.
Företagarna måste få något som känns och märks. Höginkomsttagarna måste få kanske i vart fall en halvering av värnskatten. Därmed måste Reinfeldt samtidigt ge den socialdemokratiska oppositionen tung ammunition till valtalen 2010.Men så är det i politiken. De kärnintressen man företräder kan inte bara utfordras med ett väl fördelat missnöje. Där (s) har sina LO-ombudsmän har moderaterna sina direktörer.