Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Ledare: Fackligt krypskytte mot Mona Sahlin

Det fackliga krypskyttet mot Mona Sahlin är beklämmande. Blotta tanken på att valet av Mona Sahlin till partiordförande för socialdemokraterna skulle innebära en förändring av partiets attityd till fackföreningsrörelsen är verklighetsfrämmande och absurd.

Norrköping2007-01-12 06:00
Widar Andersson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är givetvis fritt fram för alla - inklusive Per Winberg i Transport och Hans Tilly i Byggnads - att ha sina egna åsikter, fördomar och uppfattningar om olika kandidaters personligheter. Men att hävda att socialdemokratin skulle bli mer eller mindre fackföreningsvänlig med någon av de tre kandidaterna Nuder, Messing eller Sahlin vid rodret är rent befängt. IF Metalls ordförande Stefan Löfven har för sin del klokt slagit fast att var och en av de tre tänkbara kandidaterna kommer att bli en bra samarbetspartner till facket. I intervjuer har han pekat på det orimliga i att t ex skuldbelägga Mona Sahlin för hennes insatser under strejkstoppsstriden som mycket ung arbetsmarknadsminister hos Ingvar Carlsson för sexton år sedan, eller att anklaga Ulrica Messing för att hon hade motsvarande uppdrag i Göran Perssons regering 1996 när LO genomförde sin unika demonstration mot (s)-regeringen.

Att placera in Mona Sahlin, eller de andra två kandidaterna, i höger- eller vänsterburar saknar all kontakt med verkligheten. De är ledande, erfarna, moderna och valbara socialdemokrater alla tre. Punkt och slut.

Socialdemokratin har, oftast stimulerad och ibland tvingad av sitt långa regeringsinnehav, ständigt förnyats och anpassats till nya generationer väljare och till förändringar i omvärlden. Förändras eller dö - sådana är villkoren för en politisk rörelse som fortfarande är vital på sitt tredje sekel av verksamhet.
Socialdemokratins tidigare ledare har alla varit olika personligheter och samtidigt på många sätt, barn av sin tid. Erlanders stora intresse för forskning och vetenskap passade som hand i handske för rekordårens bygge av det starka samhället. Palmes radikala svansföring i utrikespolitiken räddade säkert (s) från än större förluster än vad man fick kännas vid under 1970-talet. Göran Perssons tuffa kommunalrådsstil var nödvändig för att bryta med mer än 20 års inflations- och devalveringsekonomi och samtidigt hålla kvar socialdemokratin i styrhytten.
Mona Sahlin framstår som den troligaste kandidaten att bli ny ordförande för socialdemokraterna. Hon kommer säkerligen att göra alldeles utmärkt ifrån sig. Hon är en sällsynt intuitiv politiker med stort socialt intresse.

De sociala frågorna har under det senaste decenniet marginaliserats och nedprioriterats inom socialdemokratin. Bidragssystem och bidragsnivåer har stått i förgrunden. Människor, livsöden, relationer och hävdandet av sociala värderingar har halkat i bakgrunden. Här kan Mona, kanske mer än andra, driva på förnyelsen av socialdemokratin på ett valvinnande sätt.

Det fackliga gnölet mot Mona Sahlin består mest av halvkvädna visor och ogripbara, svepande beskyllningar och antydningar. Jag uppmanar kritikerna att tala ur skägget.

Finns det någon saklig och relevant kritik mot henne så lägg upp den på bordet! Rykten, skitprat och fördomar har dock ingen plats i en seriös debatt.
Läs mer om
Norrköping