Ledare: En löftesrik miljöpolitik
Idag presenteras en viktig rapport i Paris. FN:s klimatpanel, IPCC, lägger fram sin fjärde sammanställning om global uppvärmning.Regeringar över hela världen kommer att granska rapporten mycket noga. Klimatfrågorna utvecklas alltmer till politiska kärnfrågor.
Den smältande grönlandsisen - en av de stora klimatfrågorna i världen. Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det bådar gott.
Kampanjer som drivs av särartsexistenser och/eller av moraliska föredömen blir nämligen sällan särskilt framgångsrika. Larmrapporter har stått som spön i backen de senaste åren, kvällstidningarna varvar upphetsade kampanjer för sänkt bensinpris med upphetsade kampanjer om kommande översvämningar och orkaner och många av oss enkla, fattiga och syndiga människor slår suckande och lätt generat dövörat till.
Allmänna och vanliga politiker som inte är experter på något annat än politik, inser med ryggmärgen att man måste ha väljarna med sig och inte mot sig om resultat skall uppnås samtidigt som val skall vinnas. Det duger inte att kasta tvångströjor, förbud, skattehöjningar och moraliska pekpinnar över valkretsen. Väljarna måste istället uppleva att det finns personliga fördelar att vinna för den som solidariserar sig med politikens strävan att gradvis ställa om samhället i mer miljövänlig riktning.
Socialdemokraternas avgående ledare Göran Persson förstod miljöfrågans politiska laddning långt före de flesta andra.
Med det framgångsrika kommunalrådets bondslughet och med viljan att gynna den egna kommunen har Persson malt på med sitt gröna folkhem. Han har varit envis, han har stundom varit rätt så ensam och han har prövat sig fram med projekt, formuleringar och argument.
Perssons tänkande har från första stund varit inriktat på att inrangera miljöfrågorna i traditionellt socialdemokratisk tänkande typ; solidariskt ansvar för det gemensamma, ny teknik är bättre än gammal teknik, nya jobb växer fram i miljöinriktade företag, människor med jobb och trygghet klarar förändringar bättre än otrygga och fattiga människor. Steg för steg har han nött sig in mot mitten. Perssons behov av samarbete med miljöpartiet har emellertid varit en black om foten för honom. Mp är ännu inget vanligt parti - de drivs fortfarande av en längtan att uppfostra människor. Allt handlar om "måsten" och "plikter" mot djur, natur, framtid och gud vet vad. Det finns för få självplågare därute i valkretsen för att partier med mp:s profil skall kunna växa.
Socialdemokraternas inkommande ledare Mona Sahlin kommer att ta över den miljöpolitiska stafettpinnen från Göran Persson. Hon har redan slagit an en miljöpolitisk ton som är mycket löftesrik. Hon vill att socialdemokratin skall ta sig an klimatfrågorna på samma sätt som man en gång i tiden tog sig an nedrivandet av klassamhället. Med en sådan liknelse förstår vi att hon tänker sig traditionell välfärds- och rättvisepolitik.
Det är ett klokt och riktigt anslag. Ut med alarmister och moralister. In med samhällsbyggare, ingenjörer och ombudsmän!