Ledare: Elva dagar med Mona
Idag har Mona Sahlin varit partiledare för socialdemokraterna i elva dagar. Göran Persson styrde i elva år.I dagarna utkom del tre av "Politisk dagbok 1996 - 2006". Boken är skriven av Jan G. Andersson; politisk chefredaktör på (s)-tidningen Östra Småland/Nyheterna.
Några viktiga punkter som Mona Sahlin bör ha långt fram i sina tankar, bjuder ledaren på idag. Foto: Leif R. Jansson/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under Mona Sahlins första elva dagar har det däremot sannolikt talats mer om kreativitet, entreprenörer och nyskapande än under Perssons elva år.
Inflationen har en självständig Riksbank som vakthund och lönebildningen har sina ansvarsfulla fackförbund som grindvakter. Perssons regeringar har därvidlag gjort ett gott dagsverke. Grunden är lagd för en period av mer frihetlig och nydanande socialdemokrati. Givet förstås att inte Anders Borg och Fredrik Reinfeldt låter de offentliga finanserna gå omkull under åren fram till 2010
Inom vilka områden bör då socialdemokratin framförallt utveckla ett kreativt nyskapande? Som jag ser det kan Mona Sahlin använda den frihet hon fått av sin föregångare inom bl a följande områden:
Partiet som sådant behöver förnyas och rustas för nya former av väljardialoger. Medlemmarna utgör bara några få procent av väljarna och det är allt viktigare för partiet att tydligt visa intresse för att lyssna direkt på väljarna.
Fixeringen vid tjänstesektorns driftsformer behöver brytas. Människor bryr sig föga om privat eller kommunalt huvudmannaskap. För att upprätthålla en stor och folknära välfärdssektor bör nya former för privat och offentligt partnerskap/finansiering uppmuntras.
Göran Perssons ansats att "förnya de otympliga systemen" blev det inte så mycket med. Stafettpinnen har gått över till Mona Sahlin. Socialdemokraterna bör driva på för mer lokalt organiserade välfärdsmodeller, samt säkerställa att socialförsäkringarna återgår till att vara tydliga omställningsförsäkringar med höga ersättningsnivåer och begränsade ersättningsperioder.
Socialdemokratin bör vända sitt ansikte mot de breda grupperna av arbetarungdomar. Skolor, lärlingsplatser och arbetsmarknadspolitiska insatser skall anpassas till ungdomarnas vilja att snabbt komma ut i jobb och självständighet.