Ledare: Åt vilket håll går Rörelsen?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den nye partisekreteraren ska se till att moderaterna blir bäst på ständiga kampanjer och på kommunikation direkt med väljarna. Några decennier bakåt i tiden var det partiorganisationen som ansågs ha ansvaret för kommunikationen med väljarna. Idag behövs inte partiet för denna uppgift.
Valet av Per Schlingmann bekräftar egentligen bara en utveckling som pågått under lång tid. De centrala partikanslierna är mer eller mindre moderna kommunikationsföretag utan något större behov av medlemmar.
Socialdemokratin är inget undantag från denna utveckling. Inom partiet finns dock en betydande och kvardröjande nostalgi. Särskilt nu, efter valnederlaget, hör och ser jag många socialdemokrater som föreslår folkrörelsekampanjer, medlemsrådslag och stora studiesatsningar bland medlemmarna.
Jag har självklart inget emot att partierna bättre tar vara på den resurs som de kvarvarande medlemmarna naturligtvis är. Men några folkrörelser är inte partierna längre. De flesta lokala partimöten är dessutom alinierade från sina rikspartiers politik. Utan att kunna förlita mig på några vetenskapliga undersökningar så hävdar jag att det är mycket vanligt med gny, gnäll och kritik mot sitt partis politik på dessa lokala partimöten. Medlemmarna lever kvar i en föreställning om att det borde vara de lokala medlemmarna som utformar politiken och sedan steg för steg föra den uppåt till riksdag och regering. Kontrasten mot hur det förhåller sig i verkligheten är väldigt stor.
Medlemmarna upplever och inser givetvis klyftan mellan retorik och verklighet. Risken är stor att klyftan mellan hur det är och hur det sägs att det skall vara, bidrar till bitterhet och passivitet bland medlemmarna.
Mot denna bakgrund är det nog klokt av moderaterna att sluta låtsas att medlemmarna bestämmer politiken. Skapandet av "de nya moderaterna" har styrts med järnhand av det centrala partikansliets konsulter och kampanjmakare. Skulle Reinfeldt ha låtit sin politik styras av krav från lokala moderatmöten så hade Göran Persson nu varit omvald statsminister. Så är det bara.
Socialdemokratin befinner sig i en liknande situation som moderaterna. Skall lokala socialdemokratiska (pensionärs)möten bestämma oppositionspolitiken så kommer Fredrik Reinfeldt - om lusten och hälsan står honom bi - att sitta kvar i Rosenbad i decennier. Att det förhåller sig på det viset är de allra flesta medvetna om. Men folkrörelseromantiken bildar fortfarande en mental överbyggnad som förhindrar förändringar och förnyelse.
Socialdemokratin har chansen att bli nyskapande när det gäller medlemsrelationerna i moderna partier. Det räcker inte med att "sluta låtsas" som moderaterna gjort. Det måste också skrivas ett nytt kontrakt mellan socialdemokratin och medlemmarna. Partiet och medlemmarna behöver bli överens om vad medlemskapet av idag innebär. I en sådan ny överenskommelse kan mycket av den gamla och förlegade bråten kastas över bord.
När (s) inom några månader skall välja ny partiledning bör man därför välja en kampanjsekreterare och en medlemssekreterare. Kampanjsekreteraren går direkt ut till väljarna. Det är i dessa väljarkontakter som politiken formas och växer fram. Medlemmarna skall inbjudas till att på olika sätt stödja och supporta en socialdemokratisk politik. Medlemmarna kommer inte att acceptera vilken politik som helst. Grundläggande jämlikhetsvärderingar måste prägla och särskilja socialdemokratin. Medlemmarna kan sätta press på partiet, föra in nya frågor och protestera.
Men i det nya kontraktet måste det vara glasklart att medlemmarna inte har ensamrätt att forma socialdemokratins politik. Politiken växer istället fram i ett samspel mellan väljare, partiets förtroendevalda, partiledning, kampanjsekreterare och medlemmar.