Låt myglarna gå
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jämförelser med den nyss timade skandalen inom Skandia är relevanta. Bolaget har fått betala ett högt pris för sina giriga direktörers frosseri i våningar och bonusmiljoner. Skandia har förlorat stora marknadsandelar i Sverige och i dyra reklamkampanjer krälar de nu i stoftet för att den vägen försöka komma tillbaks upp på banan.
<B>Fackföreningsrörelsen riskerar likaså att förlora såväl materiella som politiska marknadsandelar. Lägenhets - och sommarstugefifflet inom Livs är så pass graverande oanständigt att det kommer att dröja innan det sjunker undan i människornas minnesbanker.</B>
Reportagen om ombudsmän och småpampar som tar lägenheter och sommarstugor som är avsedda för "behövande kvinnor" glöms inte bort.
LO: s ordförande Wanja Lundby - Wedin har i intervjuer försökt att värja sig mot jämförelser mellan fackets och Skandias skandaler. Ur ett kortsiktigt skadereduceringsperspektiv kan möjligen hennes agerande vara begripligt - LO har inget att vinna på att bli dragna över samma kam som Skandias direktörer. Nackdelen med att vilja beskriva sina egna fackliga skandaler som väldigt "speciella" är dock att ett sådant förhållningssätt indikerar förekomsten av en egen facklig kultur som gynnar mygel och bedrägerier på ett väldigt speciellt sätt.
Krav på särskilda undersökningskommissioner inom LO har redan rests.
<B>Fortsätter LO: s ledning att beskriva facklig girighet och fackliga ombudsmäns habegär som väsensskilt från girighet och habegär i största allmänhet, så kommer de inte att komma undan kraven om kommissioner och rapporter i ämnet.</B>
Sakligt och politiskt vore det emellertid olyckligt om LO - ledningen valde en sådan väg. De missförhållanden som media avslöjat inom facket är nämligen mer allmängiltiga än speciella. Runt om i landet sitter det just nu ett antal chefer, direktörer, ombudsmän och jurister som fifflar och trixar för att öka sin egen vinning med otillständiga/olagliga metoder. Deras fiffel kanske underlättas av att revisorerna är slappa eller inkompetenta. Kanske är förvaltningens/företagets/fackföreningens redovisningsrutiner och attestregler av den arten att fiffel och tjuveri underlättas. Men i grunden uppkommer skandaler av ovan nämnt slag därför att den enskilde direktören/ombudsmannen inte haft det omdöme och mognad som krävts.
De allra flesta människor i ledande befattningar har större chanser än andra att roffa åt sig fördelar och bonusar. De allra flesta av dem använder dock inte sin position för att bedra och lura sina huvudmän och medlemmar. Det finns således ingen särskild facklig mygelkultur som behöver utredas i särskild ordning i särskilda kommissioner. Se istället till att de enskilda befattningshavare som inte hållit måttet snabbt skiljs från sina poster och lägenheter. För att låna ord från Metalls ordförande Göran Jonsson så ska de som stulit från medlemmarna också betala tillbaks "vartenda öre".