Låt irakierna få sköta sig själva!
Torsten Nilsson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Lägg till detta att landet ockuperas av 200.000 utländska soldater och har en regering handplockad av ockupationsmakten som också utsett valförrättarna och man får inte precis intrycket att valet i Irak var någon höjdare från demokratisk synpunkt. Hade det varit ett val i Afrika som gått till på det viset hade USA säkert protesterat i högan sky.
Nu var valet i stället en "dundersuccé" enligt president Bush. Men har man själv kommit till makten efter ett skandalval som det i Florida 2000, har man kanske inte så stora pretentioner på fria och rättvisa val. Möjligen avtar den amerikanska entusiasmen om det visar sig att valet trots allt blir ett steg mot verklig demokrati i Irak.
Ett demokratiskt Irak kommer att vilja bli av med de amerikanska soldaterna. Inte bara av nationalistiska skäl, utan framför allt därför att ockupationen när ett våld som måste upphöra om Irak ska kunna gå vidare. En demokratisk regering måste visa att den står på egna ben om den ska kunna ta itu med landets problem. Så länge den sitter inhägnad i Bagdad och tar sina order från USA-ambassaden, kommer den inte att åtnjuta folkligt förtroende. Den blir själv en måltavla för terroristerna och därmed beroende av det amerikanska beskyddet.
Från amerikanskt håll försäkras att USA kommer att lämna Irak om den nya regeringen så begär. Men detta är ingenting som ligger i USA:s kort för Irak. Vad Bush hoppas på är att läget ska stabiliseras så pass att han kan dra tillbaka en del trupper från Irak. Det skulle lätta det politiska trycket på honom i USA.
Resten av trupperna blir kvar i Irak som en strategisk reserv i området. Möjligen dras de tillbaka från städerna för att minska exponeringen och därmed förlusterna. Men någon reträtt blir det knappast tal under Bush. Och så länge det finns amerikanska trupper i landet, kommer det att finnas terrorism.
Det är detta som är Iraks dilemma. Inte terrorismen i sig. Den kommer att självdö av brist på näring den dag irakierna återupprättat sin suveränitet och etablerat ett någorlunda väl fungerande styre.
Det demokratiska Irak kommer inte att se ut som Saddams hårt centralstyrda Irak. Det kommer att bygga på maktbalans mellan de stora folkgrupperna och decentralisering av makten. Kurderna har redan upprättat ett faktiskt självstyre i norr. I söder styr shiaaraberna. Med tiden kommer sunniområdena i centrala Irak att återhämta sig och bli en tredje region. Intressena kommer att skära sig och konflikter är ofrånkomliga. Men så småningom uppnås en ordning som alla kan leva med, fast den kanske inte liknar dagens.
Irakierna är fullt kapabla att sköta sina egna affärer. Frågan är bara om de får chansen. Det handlar inte bara om USA:s ovilja att släppa Irak. Efter Jugoslaviens blodiga upplösning, finns det en föreställning om att statsbildningar, hur konstlade de än är, måste hållas samman till varje pris. Men i en demokratisk värld kan man inte i längden hålla kvar folk i stater som de inte vill tillhöra.
Även folken i Irak måste få välja sin väg. USA måste ut ur Irak. Europa ska bistå Irak, men akta sig noga för att i ovist nit överta USA:s förmyndarroll gentemot irakierna.