Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Laddad kvinnodag

Kvinnodagen är i år mer politiskt laddad än på länge. Feminismens envetna kritik av könsmaktsordningen i samhället utmanar maktstrukturer i stort och smått. Det är bra - inte tu tal om den saken.

Foto:

Norrköping2005-03-08 06:00
Widar Andersson <a
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tanken på ett kvinnoparti känns dock inte riktigt lika fräsch. Det är betecknande att vurmen för en feministisk partibildning förefaller att vara starkast hos några framträdande kvinnor från Rekordgenerationen med födelseår som infaller mellan 1945 och 1954. Kvinnor som t ex Ebba Witt-Brattström, Maria-Pia Boëthius och Gudrun Schyman präglades i sin ungdom av en mycket stark tro på partier och politik. Tillsammans med många av sina generationskamrater ser de därför partibildningar som naturliga och närmast självklara instrument för förändring och påverkan.
Partitanken är dock inte lika levande hos de som är födda på 1960- och 70-talen. När dessa generationer var tonåringar, var redan partierna på väg utför medlems- och attraktionsmässigt. Några av dem fångades förvisso av det då nya miljöpartiet. Men huvuddelen av de som engagerade sig i samhällsfrågor gick istället till mer kortsiktiga opinions- och påtryckargrupper av olika slag.
Det är heller inte långtifrån säkert att en feministisk partibildning skulle bli särskilt lyckosam. Däremot är risken för splittring och besvikelser väldigt påtaglig. Det finns faktiskt relativt få sakpolitiska områden där riksdagen genom beslut och voteringar direkt kan bestämma över samhällets könsmaktsordning. Det är t ex arbetsmarknadens parter som har ansvaret för lönebildningen i samhället.

<B>Den som på allvar vill förändra lönediskrimineringen i arbetslivet skulle därför kunna åstadkomma mycket mer genom att försöka starta en helt ny fackförening där kvinnor oavsett var de arbetar gemensamt kunde driva den självklara principen om lika lön.</B>

På motsvarande sätt är kvinnolistor i kommunalvalen säkerligen det mest effektiva för den som vill öka socialtjänstens stödinsatser för kvinnor. Spektakulära opinionsbildningskampanjer i det civila samhället - riktade mot enskilda exempel på diskriminering - är i sin tur mer ändamålsenliga metoder än harvande i riksdagsutskotten för den som vill åstadkomma snabba förändringar i sakfrågorna.
Men många personer från rekordgenerationen har som sagt en särskild klockarkärlek för rikstäckande partier. De bär därför på en övertro om vad de skulle kunna uträtta om de fick slå läger i riksdagen. Dagens samhälle är emellertid inte fullt så hierarkiskt som när 40-talisterna var unga. Idag betyder det civila samhället mycket mer. Diskrimineringen tar sig idag många och för riksdagsbeslut svårpåverkbara uttryck. Därför är det ute i det civila samhället som de mest väsentliga striderna för jämlikhet och en rimlig könsmaktsordning pågår.