164 000 stockholmare förlorar ekonomiskt på de rödgrönas alternativ till budget. De bor i villor värda över 6 miljoner och tjänar minst 40 000 i månaden. Alltså är en rödgrön valseger ett hårt slag mot stockholmarna. Faktiskt en riktig storstadschock för att tala i löpsedelstermer. Hm. De 1 981 263 stockholmare som vinner på det rödgröna budgetalternativet då? Logiken är inte helt glasklar.
Debatt
Fast jag börjar ändå bli närmast sjukligt trött på kvällstidningstabeller av typen vem vinner/förlorar på alliansens/de rödgrönas förslag om fastighetsskatten, flerbarnstillägget, a-kasseavgiften, ditten och datten. Ungefär lika trött som jag är på den smutskastningskampanj respektive hyllning som pågår kring personerna Mona och Fredrik.
Det är inte det att jag inte inser att några hundralappar i månaden gör stor skillnad för en del. Det är bara det att det sällan är just de som höjer sina röster. Och på lång sikt har det faktiskt större betydelse även för dem vilket samhälle vi tillsammans väljer att bygga och hur vi ser på varandras möjligheter, rättigheter och skyldigheter.
I den här valrörelsen måste vi få upp ögonen för en politik som sträcker sig bortom den egna plånboken och de enskilda företrädarna. Jaså, just du tjänar just nu några hundra på det ena eller andra alternativet? Än sen? I morgon kan det faktiskt lika gärna vara du som blir sjukskriven, får sälja huset och ta ett jobb i Haparanda när sjukförsäkringsdagarna tagit slut. Du kan ha tur också och klara dig finemang. Men hur känns det att se på när grannen med mindre tur får dra åt svångremmen? Ni som hade så mycket gemensamt förut, vad jobbigt det blir att nu vända bort blicken och välja bort småpratet när han kommer.
Vi har påbörjat förvandlingen till ett samhälle med stora klyftor, svaga trygghetssystem och tystare arbetsplatser. Ett samhälle där en statsministerkandidats dialekt eller väska har större betydelse än yttrandefrihet och jämlikhet. Tro mig. Om tio-femton år kommer varken Fredrik eller Mona kandidera. De där hundralapparna kommer inte att ha förräntat sig till en rejäl pension. Däremot kommer den samhällsmodell vi valt att ha slagit ut i full blom.
Allt detta händer, just nu, och mot bättre vetande. Trots att det finns hur många bevis som helst på att samhällen med mindre ekonomiska klyftor lönar sig. Hur man än räknar och var man än tittar. På ohälsotal, barns prestationer i skolan, kriminalitet, missbruk, övervikt, bristande tillit, you name it. Stora klyftor suger. Ingen har någonsin något att vinna på dem.
Därför är rubrikerna felsatta och förenklade. I stället borde det stå sånt som "Vem vinner kortsiktigt ekonomiskt på ditten och datten?" Fast nej. I många fall är det ingen ekonomisk vinst ens på kort sikt, den äts upp av ökade avgifter. Och jo. Jag tycker att Mona är en utmärkt kandidat till statsministerposten och vet att hon kommer att klara det alldeles lysande. Och det faktum att jag inte vill ha Fredrik på den posten har inte heller att göra med vare sig hans dialekt, arrogans eller värdet på hans portfölj. Det har att göra med hans politik.