Rapporter om katastrofala regn och efterföljande översvämningskatastrofer strömmar in från olika delar av världen, från Queensland, Sri Lanka och Brasilien. Vi minns från tidigare också Pakistan och delar av Centraleuropa.
I andra delar av världen är det frånvaron av regn som ger katastrofer. I Marocko har bördiga jordbruksbygder på mindre än ett årtionde förvandlats till öken, i det inre av Kina flyr människor den framväxande sanden.
Klimatförändringar är en del av Jordens naturliga utveckling, men aldrig tidigare har förändringarna skett så snabbt som nu.
I media omnämns katastroferna som naturkatastrofer, men om orsaken står att finna i den av mänskligheten orsakade uppvärmningen är det inte naturkatastrofer. Då är det kulturkatastrofer!
Världens ledare har gång efter annan misslyckats med att komma överens om hur man ska få stopp på den globala uppvärmningen, bland annat för att man ingen vill stå för kostnaderna. Man talar då bara om kostnaderna för att begränsa uppvärmningen, inte om kostnaderna för att inte göra något!
Det kanske vore något för världens ledare att tänka på. Vi har fullt upp med hantera naturkatastroferna - vi måste till varje pris undvika kulturkatastroferna!