Krönika: Viktigt torghus miljonrenoverat
Stig Sundström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
- Kanske bäst så, det verkar inte vara något att spara som det ser ut, tyckte en del.
Å andra sidan betraktades det vid den tiden 235 år gamla huset som en omistlig detalj i torgets utseende och rivningsmotståndare saknades därför inte. Trots den långt gångna skröpligheten önskades restaurering. Husets väggar av liggande timmer hade med åren blivit vinda och trasiga. Timret var på många ställen utmed fasaderna vittrat till trämjöl. Allt sådant måste bytas ut.
Förfallet hade gått mycket långt och när det rördes i allt i varenda vrå av huset luktade det sekelgammalt mögel. Det stod klart att återställande av huset skulle bli en miljonaffär, allra minst, den lilla volymen till trots. Med rent ekonomiska aspekter på huset borde det inte renoveras, ansåg många.
Den uppfattningen ventilerades. Ett anslutande hus utmed Järnbrogatan som inte ansågs särskilt värdefullt och låg baksides Gamla torget revs. Men Tvål-Jockes skulle bevaras, hävdade kulturmiljökommittén. Och så genomfördes till sist den grenomgripande renoveringen och huset blev använt igen av bl a Skådebanan.
Men framför allt, med det här hörnhuset behölls också den heliga torgmiljön traditionell. Att behålla den samlade miljön var det övergripande motivet för det lilla husets fortbestånd. Så har det resonerats kring miljöer i stan.
<b>Snyggare återvinning.</b>
Medan det görs vårfint i stan och naturen gör sitt bästa för att visa upp sin markgrönska verkar det bli ordning och snyggt även vid återvinningsstationerna, som senaste året fått hård kritik för dålig organisation och renhållning. Till detta hör att det placeras ut enhetliga återvinningskärl eller containrar. Från början har det varit en ganska oskön samling kärl.
För sju-åtta månader sedan skildrades här i spalten situationen så här: "Containrarna är ofta fulla. Folk har svårt för att öppna tunga lock. Smala öppningar gör det svårt att stoppa in, det saknas kärl för vissa fraktioner".
Sådana här praktiska problem orsakade att det var svårt att återvinna. Därför blev det också skräpigt och ohygieniskt. Allt utmynnade i den här rekommendationen: "Stationerna måste, sina skrymmande ändamål till trots, vara snygga, ha likartad praktisk form samt ha bra placering och inramning". Det verkar som det blir så. Fast kommer man med en något kantstött glasskål som man vill bli av med är det svårt att få in den i flaskhålet...