Krönika: Våren är här!
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Eller de ludna videkissarna, fågelkvittret på morgonen och det forsande vattnet som rycker loss stora issjok och drar dem med sig i flykten.
Då har du fel. Det första tecknet är solarna som tänds inuti oss. Sprittandet i våra egna kroppar, känslan av inte riktigt kunna ligga still utan bara vilja ut och hoppa och springa och skrika rakt ut.
När damen i kassan på Konsum ler ett äkta leende över mellanmjölken och köttfärsen. När alla tonårshjärtan klappar som mest och det känns som bröstet skulle sprängas av en längtan som man varken vet namnet på eller anar varifrån den kommer.
När man råkar titta till på killen i bilkön bredvid och plötsligt upptäcker att han, trots blekheten och den lite för långa luggen, är riktigt läcker.
<b>Dyker upp</b>
Och skulle man missa det där finliret med tussilago och hjärtdunk kan man ge sig sjutton på att den dyker upp på annat vis.
Genom deklarationsblanketter och röda fanor och förhöjd statistik på psykakutens depressionsmottagning.
Eller det faktum att man snällt tagit på sig att byta samtliga bekantas vinterdäck på bilen till sommardito, och därmed upptäcker att man låtit helgerna passera med Goodyear, Dunlop och Firestone som sitt flitigaste sällskap.
<b>Vårtecken</b>
Jag talar förstås om tecknen på vårens ankomst. Om tiden när inte ens den suraste granntant kan låta bli att lätta en smula på den tunga vintergardinen och dra lite på munnen när hon ser barnen plaska i vattenpölarna utanför.
När våren väl är här gäller det bara att gå den till mötes och ta vara på den. Att välja ut en lagom solig men blåsig dag och en lagom vindpinad klippa vid en sjö eller vid havet, där man kan sitta i timmar och fundera över livet.
Känna hur vinden tar tag i håret och sliter i ens kläder och liksom hanterar en lite vårdslöst som för att skaka liv i en igen efter vinterdvalan.
<b>Vårskrik</b>
Eller så kastar man sig ut i skogen med ett vårskrik à la Ronja Rövardotter ljudandes ur strupen. Fixar en picknick på landet med matsäckskorg och filt i det ljusgrön a vårgräset eller letar fram sina inlines och drar en repa med dem. Mekar med bilen, eldar löv, pular i trädgården eller tar en weekendtur med husvagnen. För det är väl ungefär sådant vi sysslar med på våren.
I alla fall om man får döma av de dofter av brinnande löv som möter en när man tar en kvällspromenad eller av de stigande försäljningssiffrorna på blomlökar och morotsfrön.
<b>Inte för sent</b>
På våren är det nämligen inte för sent ännu. Då står fortfarande alla möjligheter öppna och allt är fräscht och nytt.
Inte ens minnet av förra årets misslyckade femmillimeters morötter som man glömde vattna de varmaste dagarna i juli kan ta udden av det spirande hoppet om att just detta blir ens livs bästa vår och sommar.
Den har redan hunnit vara här ett tag, så skynda dig nu ut. Det är bara den här tiden på året man är oövervinnelig och det är bara den här tiden på året alla grodor man kysser blir prinsar.
Om ett par månader kommer vi redan att göra ett tidigt bokslut över sommaren och konstatera att den varit alldeles för het och kvalmig eller att det redan regnat bort alldeles för mycket av den. Vad väntar du på?