Krönika: "Tårtning" protest mot klassisk vänsterpolitik?
Louise Malmström
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Samtidigt börjar en finansminister sin vandring nedför Drottninggatan med en ekonomisk vårproposition i handen. Han är lite sliten, det har blivit mycket övertid den senaste tiden. Men nu är det i alla fall klart för den här gången. Plötsligt känner han hur någonting träffar hans huvud. Grädde letar sig in i hans hår och öra och trots att kollegan bredvid försöker borsta av det värsta från hans kappa med handen återstår flera stora flottiga fläckar. Händelseförloppet fångas av ett flertal kameror.
<b>Hackkyckling</b>
Alla som någon gång varit utsatta för några slags trakasserier kan tänka sig in i hur mannen känner sig. Liten. Löjlig. Bortgjord. Tillbaka i barndomens hårda och kalla värld där det räcker att ha fel sorts kläder en dag, ha en mamma som pratar finska eller bo granne med en bonde för att vara hackkycklingen i mitten av ringen som alla tittar på och skrattar åt.
Där ens enda hopp är att det är någon annan som har ännu mer omoderna jeans eller på något annat sätt utmärker sig den dagen så att man själv blir lämnad i fred.
"Vi ville få honom att känna sig mänsklig" säger tårtkastarkompisarna när de får tala ut i medierna på bästa sändningstid. "Politiker är alltid så stroppiga". Men hur mänsklig kan man känna sig med resterna av en tårta i håret och på kostymen? Jag känner inte till om Bosse Ringholm någonsin varit trakasserad förut, men de allra flesta brukar åtminstone få sig någon liten släng av den sleven när de går i skolan. Tårtkastarna kan väl inte ha varit det. I så fall skulle de inte så fullständigt sakna inlevelseförmåga och ta till så urbota dumma metoder som förnedring av enskilda människor genom "tårtning".
De effekter tårtkastandet får är dessutom det rakt motsatta tårtkastarna säger sig vilja arbeta för. Genom sitt agerande hotar de öppnhet och mänsklighet. De minskar chanserna att mänskliga människor vill åta sig så utsatta uppdrag och de tvingar fram ett system med livvakter och säkerhetsavstånd av internationell modell som vi lyckligtvis kunnat undvika i vårt land hittills.
<b>Alltid fel</b>
Oavsett hur orättvist innehållet i en proposition är, är tårtkastarmetoder alltid fel i en demokrati. Men om man ett ögonblick bortser från det, finns det ändå anledning att fråga sig vilken pengafördelning de betraktar som så orättvist. Är det höjningen av a-kassan, föräldraförsäkringen och biståndet de tycker kommer fel personer till del? Är det när det gäller förstärkningarna i arbetsskadeförsäkringen eller satsningarna på miljöforskning, marksanering, ökad biologisk mångfald och minskade koldioxidutsläpp de misstycker? Eller unnar de inte pensionärerna en minimisumma kvar efter betalda äldreomsorgsavgifter och en höjning av bostadstillägget?
<b>Skräddarsydd</b>
En proposition som vårens verkar närmast skräddarsydd för att tillgodose klassiska vänster- och socialdemokratikrav. Miljösatsningar, ökat bistånd och inrättandet av en djurskyddsmyndighet borde få såväl minkutsläppare som miljö- och människorättsaktivister nöjdare än på länge. Ändå måste tårtkastarna välja just promenaden med vårproppen för att demonstrera sitt missnöje. Det finns bara två alternativ. Antingen hade de inte alls tagit del av innehållet i proppen och regeringens politik. Eller så har de fått alltför mycket gräddtårta innanför de egna pannbenen.