Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Krönika: Historik kring ensamma granen

Foto:

Norrköping2001-04-18 00:00
STIG SUNDSTRÖM
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den ensamma granen på Risängens industriområde, alldeles utanför där Storsvängen och Ledungsgatan möts, väcker ibland undran hos folk. Undran över varför den står just där, utan några som helst tecken kvar på någon tidigare dunge eller dylikt. Närmaste släkting finns på Oxelbergens kullar. Jag kan till de undrandes vetskap här förklara att granen fanns där redan på l920-talet. Den tid då namnet Risängen betecknade ett åtskilligt mindre område än det framgångsrika industriområde som finns i dag. Då var Risängen jordbruksmark som begränsades av Ledungsgatan i väster, Ljura bäck i öster, Lindövägen i norr och Dagsbergsvägen i söder. Småjordbrukarna "Affe", "Prinsen" och Myrman delade på arrendena. Den ensamma granen är ett enstaka grönt arv från den tiden.

<b>Riktmärke</b>
Området genomskars av den smalspåriga godsjärnvägen mellan Östra Station och södra hamnen. Alldeles intill banvallen stod den ensamma granen på Affes mark i direkt grannskap med ett trädgårdsmästeri. Det är tänkbart att granen rotats där redan vid förrförra sekelskiftet och att den är kring l00 år.
Numera är den ett riktmärke i det starkt vidgade begreppet Risängen. Dess industriområde, i vilket Folkbladet nu också finns, sträcker sig ju nästan till Gustav Adolfs plan. Och på kartor i dag ingår hela området av och kring flygplatsen i begreppet Risängen. Var tog Kungsängen och Prostängen vägen?
Det forna Risängen var ett litet ställe som låg cirka 700 meter österut från Oxelbergens villastad. Den smala grusvägen dit ut började där Lösingsgatan och Ledungsgatan möts. Det lilla stället, där de boende höll grisar och höns, låg där Ljura bäck gör några små krökar. Av stället finns nu inte ringaste spår. Några sådana finns inte heller från jordbrukets tegar som blev industriell mark, den mesta under den starka utvecklingen under l960-talet.

<b>Växtmagert</b>
INorrköping riktas nu kritik emot att det på industristadsdelarna endast finns mycket ringa växtlighet. Den ensamma granen kan ses som en accentuering av detta obestridliga faktum. Risängen är inget undantag.
På Importgatan finns ändå någon rad unga träd, men om man ser på t ex Stohagsgatan - stadens tidningsgata när nu båda tidningarna finns där - är det mycket kalt. Den är ett brett, livligt trafikerat och dammigt stråk, som ser ut att behöva en grönskande linje. En vegetation som tar upp luftföroreningar. Det är hälsosamt att ha träd omkring sig samtidigt som de är sköna att vila ögonen på.
Här har jag nu med utgångspunkt från den ensamma granen försökt ge en historisk dräkt åt Risängen. Samtidigt inspirerar den till kravet på att bristen på växtlighet i stadens industriområden borde åtgärdas. Företagen samt gatu- och parkkontoret kunde ju enas om planer för detta även på t ex Butängen och Ingelsta.
Läs mer om
Norrköping