Krönika: Spännade som i en film
Mathias Sundin (fp) rapporterar om valet i USA.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I förra artikeln skrev jag också att nytt för demokraterna i detta val var att det ställde upp med valbara kandidater, i USA betyder det sådana som är i mitten av den politiska skalan snarare än till vänster. Jim Webb är precis en sådan kandidat, som tidigare republikan stödde han officiellt republikanen George Allen när han vann sin plats i senaten för sex år sedan.
Den plats som Webb nu lyckats vinna från honom. Det här valet kan alltså inte ses som en framgång för vänstern, för det är inte så att amerikanska folket åsiktsmässigt gått åt vänster. Nej, istället var många konservativa besvikna över de stora budgetunderskotten och demokraterna ställde upp med kandidater som lovade sätta stopp för det. Valet handlade inte heller bara om Irak. Det var naturligtvis en viktig faktor, men kandidater som bara drev den frågan förlorade.
Missnöjet hos amerikanska väljare var en blandning av Irak, skandaler och korruption och dålig budgetdisciplin och en hel del andra frågor. De var besvikna över att republikanerna inte levererat det de lovat. Demokraterna lyckades ta tillvara på den besvikelsen genom att ställa upp med kandidater som väljarna kunde tänka sig.
Senatsvalet i Virginia fungerar som ett bra exempel. Väljarna i Virginia har bara röstat på republikanska presidentkandidater ända sedan 1964. 39 procent kallar sig republikaner, mot 35 procent demokrater, 36 procent är konservativa och 21 procent "liberala" (motsvarar ungefär vänster i USA). För ett år sedan ansåg ingen att demokraterna hade den minsta chans i Virginia. Då kom Jim Webb, en mittenkandidat som också tog hem mittenväljarna klart och vann där valet.
Om detta faktum ser jag väldigt lite i svensk media, istället verkar man tro att USA har gått vänsterut. Det är synd för om man inte förstår hur amerikansk politik funkar så är det svårare att förstå sig på det stora landet i väster.
Stämningen i båda partierna nu efter valet verkar vara att de ska samarbeta. Nya talmannen, första kvinna på den posten, Nancy Pelosi har räckt ut handen till Bush och republikanerna och sa på en pressträff att hon blir talman för hela representanthuset, inte bara för demokraterna. George W. Bush har även han intagit en mycket ödmjuk inställning och visade allvar genom att sparka hårt kritiserade försvarsministern Donald Rumsfeld. Ett besked som många amerikaner både till höger och vänster välkomnar tror jag. En fråga infinner sig dock; vad hade hänt om Bush sparkat Rumsfeld en månad tidigare?
Over and out, från over there.