Krönika: Leijonborg är avslöjad
Det är inte bara så att Lars Leijonborg (fp) har fel när han vill avskaffa presstödet. Han visar faktiskt också att han inte vet vad han talar om. Leijonborg kopplar ihop presstödet med reklamskatten: - Om man tar bort reklamskatten så får tidningarna bättre ekonomi. Då behövs inget presstöd, säger han.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den förra regeringen beslutade att bara stora drakar med annonsintäkter på över 50 miljoner kr ska betala reklamskatt.
Det är ytterligt få presstödstidningar som har så stora annonsintäkter.
Ändå har Leijonborg rätt i att skatten borde avskaffas. Det är en straffskatt som slår mot just tidningar. Kommersiell radio och tv betalar ingen skatt. På den direktutdelade reklamen ligger ingen skatt. Inte på internetreklamen heller.
Skatten infördes när det inte fanns reklam i radio-tv och internet ännu inte var uppfunnet. Så jag håller med om att reklamskatten är otidsenlig och snarast borde avskaffas.
Men folkpartiet vill alltså också avskaffa presstödet. Det skulle säkerligen innebära att Folkbladet läggs ner, liksom ett stort antal andra tidningar. Ibland anförs att tidningar som tillhör koncerner inte borde behöva något statligt stöd.
Den naiva bilden av tidningskoncernen som en rik moster i Amerika som man kan ringa när pengarna är slut.
Den som tror att norska Schibsted skulle slanta upp 65 miljoner kr i förlorat presstöd till Svenska Dagbladet är verkligen naiv. Utan driftsstödet tystnar många pressröster. Mångfald bli enfald.
Det är sant att medielandskapet ser annorlunda ut nu än när presstödet infördes. Radio- och tv-kanalerna är fler.
Internet har tillkommit. Men någon samhällsdebatt förs ju inte precis i reklamkanalerna. Och privatpersoners bloggar på nätet kan knappast ersätta proffsiga ledarskribenter i dagstidningar. Det är påfallande att när SVT och SR ska diskutera politik så är det just tidningarnas politiska redaktörer som bjuds in. Det är i tidningarna som debatten förs.
Men mångfald av tidningar betyder inte bara ett rikare offentligt samtal, en bättre demokrati. Allt är inte politik.
En ort med två tidningar får också olika skildringar av verkligheten på alla områden. Är den nye tränaren bra? Hur är pjäsen på teatern? Sverige är ett stort land med en liten befolkning. Ett litet språkområde.
Det är självklart att det finns viktiga verksamheter som inte klarar sig på marknadens villkor.
Utan statligt stöd skulle inte mycket teater, litteratur eller ens film på svenska finnas kvar. Det var befriande att notera hur snabbt resten av alliansen tog avstånd från Leijonborgs inspel om presstödet. Alla inser att det var ett försök att stjäla sig lite mediautrymme när opinionssiffrorna viker. Och det är omöjligt att inte snudda vid tanken att folkpartiledaren helt enkelt önskar sig en tillvaro där de kritiska pressrösterna tystats. Det var bara det jag ville säga.