Krönika: Inget är svårt - om man kan
Ibland tror jag att viss kunskap är knuten till vissa generationer. Papporna i min föräldrageneration var påfallande ofta skickliga på hantverk. Gjorde med lätthet sånt som jag aldrig klarat. Borra i tegel, bygga verandor och förstå vad ett missljud från bilen kan bero på.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är lite pinsamt. Jag försöker givetvis hålla färgen. Spela rollen av pappa som har järnkoll på hur förgasaren fungerar.
Men de har nog genomskådat mig nu. Mammorna i min föräldrageneration visste alla hur man gjorde bruna bönor och ärtsoppa, komplett med blötläggning o s v. Dagens mammor- och pappor- kan inte sånt. Det är heller ingen kunskap som barnen efterfrågar. När den äldste sonen precis hade flyttat hemifrån ringde han visserligen med en fråga om matlagning:
- Hur gör man potatismos?
- Det är enkelt. Börja med att skala potatisen.
- Nja, alltså vänta lite, jag ska göra mos på pulver, sa han.
Hans generation har andra insikter där vi är helt bortkomna. T ex allt som har med datorer att göra.
Jag bestämde mig för att nyttja min mobiltelefon som musikspelare. Men hur kommer musiken in i mobiltelefonen?
Inte för att jag vill veta hur det går till. Jag har aldrig någonsin förstått varken hur radio och tv egentligen fungerar, eller hur det är möjligt att väldiga flygplan kan komma upp i luften. Det är bara att inse att det går bortom min fattningsförmåga. Bara det fungerar så. Det enda jag vill veta är hur jag ska göra för att få in musiken i min mobiltelefon. Så att den blir en Mp3-spelare.
Om man köper en sån ingår det ett program och allt blir mycket lättare.
Men efter att ha konsulterat alla manualer som finns inser jag vad som fattas:
En unge! Men alla barnen har ju flyttat hemifrån. Minns en scen från en Bröderna Marx-film. Någon säger:
- Det är inte svårt, en femåring skulle klara det!
- Ja, men skaffa hit en femåring då, säger Groucho.
Det slutar med att jag får låna en 20-åring av en kompis. Den unge hjälper mig att föra över musiken, först från mina skivor till datorn och därifrån till mobilen.
Stadsbiblioteket hade ju en dag häromveckan där man kunde låna en person med viss profil. En muslim. Eller en homosexuell. Antagligen med syftet att mötet med riktiga människor minskar fördomar. Att låna en 20-åring var perfekt. Även om mina fördomar bekräftades; de är verkligen suveräna med datorer. Vad kan såna som jag i min generation bidra med?
Vem skulle vilja låna en sån som jag? Jag kan räkna upp originalmedlemmarna i the Kinks. Men vem efterfrågar sådan kunskap? Faktum är dock att jag i lördags sopade mattan med båda lagen i "På Spåret". En barnlek. Superenkla frågor om Jerusalem och Montreal. Då var man kung i soffan. Kunnskap är mackt! Inget är svårt - bara man kan det. Det var bara det jag ville säga.