Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Kriget som inte tog slut

Torsten Nilsson

Torsten Nilsson

Foto:

Norrköping2005-05-14 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I veckan som gick firades freden 1945. Men vad som för många européer betydde fred och frihet, var för andra början på ett halvsekellångt slaveri. I det nya Europa kräver man att Ryssland tar avstånd Sovjetunionens förtryck av grannländerna. Något som KGB-tsaren Putin inte har några planer på. I stället ger han näring åt storryska drömmar och uppmuntrar "fosterländska" rörelser som mest liknar våra förvirrade skinnskallar.

Å andra sidan kan Ryssland hävda att Churchill och Roosevelt gick med på den här uppdelningen av Europa vid Jaltamötet i februari 1945. Stalin var alltså inte ensam om att skapa järnridån. Fred köps inte sällan till priset av nya problem. Skapandet av en bosättning för europeiska judar på arabisk mark, det som blev staten Israel, ledde till lidanden för andra folk och skapade en konflikt som vi ännu inte ser slutet på.

Fransmännen lever på den nationella lögnen att det var den storhetsvansinnige generalen de Gaulle som befriade Europa, fast han mest var till besvär för de allierade. De har ännu inte gjort upp med den inhemska fascistiska regering som styrde en stor del av Frankrike under kriget och villigt skickade judar till förintelse. Britterna har inte bett om ursäkt för terrorbombningen av Dresden 1945 när 150.000 civila tyskar på flykt undan kriget förintades.

USA har inte ens beklagat att man 1945 testade sina nyuppfunna atomvapen över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki och förintade en halv miljon japaner. Å andra sidan erkänner Japan inte heller något ansvar för sina härjningar i Asien. Det enda land som tagit på sig skulden för något är Tyskland, som byggt en beundransvärd demokrati och mer än något annat land bidragit till Europas enande.

Kärnvapnen är en skapelse av andra världskriget som fortsätter att leva sitt eget totalt irrationella liv, även sedan det kalla krig som avlöste andra världskriget tagit slut. Ingen vet vad de ska användas till, ändå fortsätter man att bygga militära doktriner på dessa vapen

Just nu pågår i FN:s regi en konferens om hur man ska blåsa liv i det s k icke-spridningsavtalet (NPT), inför riskerna att nya länder skaffar kärnvapen. Medan USA i FN kräver att t ex Iran och Nordkorea ska förbjudas skaffa kärnvapen, har Bush-administrationen börjat utveckla nya kärnvapen, och vägrar att ratificera provstoppsavtalet (CTBT). Även Storbritannien och Ryssland ska modernisera sina kärnvapen. Mot den bakgrunden är det inte konstigt att andra länder inte har någon lust att ensidigt avstå från dessa vapen.

Robert McNamara, amerikansk utrikesminister under Kuba-krisen när ett kärnvapenkrig var ytterst nära att bryta ut, riktar i senaste numret av Foreign Policy en förintande kritik mot den amerikanska kärnvapenpolitiken som han karakteriserar som "omoralisk, olaglig, militärt onödig och fruktansvärt farlig". McNamara kräver att det militärt överlägsna och ohotade USA tar initiativet till en verklig kärnvapenrustning. Ett första steg skulle vara att sänka beredskapsgraden för dessa vapen, dvs ta bort fingrarna från avtryckaren. Senare skulle man påbörja en eliminering av kärnvapnen till noll, eller nära noll.

Dessvärre lär den nuvarande skjutglada amerikanska administrationen inte ta ett enda steg i den riktningen utan mycket starka internationella påtryckningar, som naturligtvis också bör riktas mot Blair och Putin. EU (och Sverige) måste ta detta hot mot freden på större allvar än vi gjort på senare år. Andra världskriget är inte slut förrän kärnvapnen är borta.
Läs mer om