När president Obama stolt tillkännagav att USA mördat ledaren för al-Qaida, Usama Bin Laden, sa han också att USA var på väg att vinna kriget mot terrorismen.
Detta krig förklarades av hans företrädare George W. Bush som såg militära medel som det enda sättet att bekämpa dem som så skändligt angripit den amerikanska nationen. Att det inte var en vanlig krigsmakt som låg bakom attacken och att fienden inte använde sig av traditionella militära medel reflekterade han tydligen inte över: Det var det krig med bomber och granater som var det enda svaret.
Inte för ett ögonblick funderade USA över hur det kan komma sig att det finns så många människor som hatar USA och hela Västvärlden så starkt att man inte ens drar sig för att offra sina egna, och helst tusentals andras, liv i kampen. Nu har kriget mot terrorismen pågått i snart tio år och ingen har väl längre någon räkning på antalet offer, men vet att antalet oskyldiga som dödats och skadats är mångdubbelt fler än antalet mördare. Vi vet också att alla de orättvisor som låg till grund för attackerna för tio år sedan fortfarande finns kvar och att orsaken till terrorismen inte är borta.
Jag vill inte för en sekund försvara att våld används för politiska medel, men jag kan förstå att för människor som inte ser någon annan utväg är den en lockande lösning.
Kriget mot terrorismen kan inte föras med vapen. Kriget mot terrorismen kan bara föras med rättvisa, omfördelning av världens resurser och demokrati. När USA och president Obama stolt kan tillkännage att orättvisorna har minskat och demokratin blivit starkare, då är USA på väg att vinna kriget mot terrorismen.