Korta texter om himmel och jord
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Läsare hör av sig när publiceringen av inläggen dröjer. Eller är upprörda över att vi släppt igenom för hårda personangrepp, dessutom anonymt.
Man får vara anonym på insändarsidan. Det finns en poäng i att den vanlige läsaren kan kritisera missförhållanden, utan att riskera repressalier från någon. Tidningen måste dock få veta vem som står bakom åsikterna, vi vill ha namn och adress.
Uppgifter som vi aldrig röjer. Anonymiteten är grundlagsskyddad.
Redaktörer som avslöjar vem som skrivit en insändare ställs inför rätta. Men visst ökar trovärdigheten om man vågar flagga upp vem man är.
<b>Mitt ansvar</b>
Ordet är fritt. Takhöjden är generöst tilltagen.
Men också den mycket liberala svenska lagstiftningen innehåller vissa begränsningar.
Det är viktigt att komma ihåg att det är jag som ansvarig utgivare som ansvarar för det som publiceras i tidningen.
Det gäller allt, även insändarna. Förtalas någon på insändarsidan är det jag som står till svars i rätten - inte skribenten.
Därav följer att vi förbehåller oss rätten att stryka i insändarna.
De allra värsta formuleringarna tar vi bort. Vad som är förtal kan vara svårt att avgöra. Sist och slutligen avgörs det ju av domen i ett tryckfrihetsmål. Påhopp på hela grupper av människor har lagstiftaren också förbjudit - hets mot folkgrupp är brottsligt.
<b>Bluff- insändare</b>
En insändarsida ska heller inte bara innehålla politiska inlägg.
Jag ser hellre flera korta texter om allt mellan himmel&jord än en lång drapa om politik.
Den lilla funderingen, iakttagelsen, ögonblicksbilden där läsaren kan känna igen sig och bli lite rörd kanske, eller upprörd. Det skulle vi ha mer av. Vi kan ju inte skriva insändarna själva.
Även om sånt ofog har förekommit, i historisk tid också på Folkbladet. Journalister kan berätta om hur de satt igång debatter som rasat i veckor efter att de själva totat ihop ett sällsynt korkat inlägg. Expressens allra första nummer hade insändare...
Men vi gör inte så och vill alltså ha texter från läsekretsen.
Långt ifrån allt publiceras. Vissa dagar har vi så mycket annonser att utrymmet på sidan är mycket begränsat.
Många skriver dessutom alldeles för långt. Insändare som är korta har mycket större chans att komma med. Chansen till snabb publicering ökar också om vi får texten via e-post. Då slipper vi ju skriva in den.
<b>Oviktigt blir viktigt</b>
I höst är det folkomröstning om EMU. Det är givet att det sätter sin prägel på insändarsidan. Både ja- och nej-sidan lär då bombardera tidningarna med insändare för att påverka. Det är okej.
Men vad jag vill ha är fler korta texter om livets alla skeden.
Du måste inte ens ha en åsikt om något.
Vill kanske istället berätta om något barnbarnet sa. Berätta om den nästan tama kajan som finns i din trädgård. Den trevlige busschauffören. Morfar som tjuvröker.
Små jordnära berättelser har ett läsvärde.
Också småsaker kan ha saker att säga. Bagatellen har sin betydelse.
Det till synes oviktiga har sin vikt. Det vara bara det jag ville säga.