Konstig kommentar om skolnedskärning
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När elevantalet minskar så sjunker samtidigt behovet av lärare och skollokaler.
Norrköpings kommun försöker nu, likt de flesta andra kommuner, att anpassa sin organisation till den minskade efterfrågan på grundskoleplatser.
I går berättade Folkbladet på nyhetsplats om den oro, ilska och frustration som många barn, föräldrar och medarbetare inom skolan känner inför organisationsförändringarna. Reaktionerna är lätta att förstå.
Samtidigt är det lika lätt att förstå att sjunkande elevantal naturligtvis måste påverka skolans organisation.
<B>Vad som däremot är svårare att förstå är kommentarerna från Norrköpings kommuns skolchef Lars-Åke Edvardsson i gårdagens FÖ.
Edvardsson är kritisk mot att "många inom skolan har arbetat efter ett elevperspektiv".
Vad skulle de annars arbeta efter för perspektiv?
Om inte eleverna står i centrum för arbetet ute på skolorna - vad är det då som styr?</B>
Elevernas bästa skall självklart alltid stå i fokus. Detta perspektiv är dock inte knutet till någon viss ekonomisk ram.
Varje chef ute på varje skola har ju uppdraget att med de resurser som finns tillgängliga försöka skapa bästa tänkbara utbildningsmiljö för eleverna.
Vad som är "bästa möjliga utbildningsmiljö" är heller inte inristat i sten. Behoven skiftar från elev till elev och mellan olika moment och inslag i utbildningen.
Smågrupper, storgrupper, självstudier, föreläsningar, individuell handledning och praktik kan ibland vara alldeles utmärkta för vissa elever vid vissa tillfällen.
Här finns ingen absolut vetenskap att luta sig mot. Eleverna behöver stöd och uppmuntran på en mängd olika sätt vid alla olika mognads- och kunskapsnivåer de passerar under åren i skolan.
En annan sak som är svår att förstå är varför "klasserna måste bli större" om såväl elever som medarbetare blir färre i skolorganisationen?
Borde inte det ena ta ut det andra?