I den politiska debatten finns det många som försöker lösa komplicerade problem med enkla lösningar. Nu senast har Östsvenska Handelskammaren genom förre landshövdingen Björn Eriksson kommit på den geniala lösningen att slå ihop Norrköpings och Linköpings kommuner.
Replik
Riktigt vilka problem man anser sig lösa framgår inte av debattartikeln i Folkbladet (19/10). Blir det fler järnvägsspår mellan de båda centralstationerna då? Eller ökar antalet arbetsplatser vid en sammanslagning? Företrädare för Handelskammaren brukar annars, i varje fall i officiella sammanhang, prata om konkurrensens fördelar. Varför tror inte Östsvenska Handelskammaren på den stimulerande konkurrensen mellan två nästan jämnstora kommuner? I stället föreslår man alltså att kommunerna ska ägna hundratusentals arbetstimmar på att administrera en sammanslagning.
Östergötlands framtida utveckling beror på hela länets utveckling, inte bara vad som sker i de två stora städerna. Naturligtvis spelar utvecklingen i Norrköping och Linköping stor roll, men kranskommunerna har också sin betydelse. Många "norrköpingsbor" bor i Söderköping, många norrköpingsbor arbetar i Finspång, bara för att exemplifiera vårt beroende av varandra.
Östergötland skiljer sig från de flesta andra regioner i Sverige genom att ha två stor centra. Nästan alla andra har en stor kommun med sitt omland, jämför t.ex. med Örebro eller Jönköping. Men också tvillingstäder kan utvecklas, tillsammans och i konkurrens. Det problem som finns för Norrköping och Linköping är avståndet emellan städerna. Regeringen verkan vara helt ointresserad av att medverka till pendlingen mellan städerna underlättas. Östgötatrafikens kamp för fler och bättre tågförbindelser möts av en axelryckning av myndigheter och regering.
Det politikerna i Östergötland måste ägna sig åt är att göra vardagen lättare för alla de som bor här. Det handlar om möjligheterna att pendla mellan bostad och arbete, det handlar om en god barnomsorg, också på s k obekväm tid. Det handlar om skolor av hög kvalitet, ett universitet som fortsätter att utvecklas. Stort värde har kulturen och fritiden. De stora kommunerna framsynta satsningar på Idrottsparken och Cloetta Center, Norrköpings envisa satsning på Symfoniorkestern och Östgötateatern, allt är frågor som utvecklar och som det behöver arbetas med. Att i ett sådant läge ägna all politisk och administrativ kraft åt en kommunsammanslagning skulle vara förödande för östgötarna.
Den nya politiska ledningen i Norrköping visar att de har förstått problemen. Genom att ge ett av kommunalråden, Eva Andersson (S), i uppdrag att arbeta med den regionala utvecklingen, finns hopp om att vi får se en bättre utveckling för både Norrköping och Östergötland. Jag hoppas att det finns samma intresse på fler håll i länet.