Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: Kolla goda exemplet Norrköping, Morgan!

Foto:

Norrköping2005-01-29 06:00
Widar Andersson <a
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För fjärde gången sedan 1990-talets början har regeringen givit Socialstyrelsen uppdraget att kartlägga hemlöshetens omfattning i Sverige. Värdet av dessa upprepade inventeringar kan verkligen ifrågasättas. Det är nämligen kommunerna som har ett i stort sett odelat ansvar för att begränsa hemlösheten bland sina medborgare.
Staten kan förvisso utöva ett aktivt ledarskap i frågan och riksdagen kan t ex besluta om särskilda statsbidrag för byggandet och upplåtandet av lämpliga bostäder. Men i allt väsentligt är hemlösheten en utpräglad kommunal fråga.
Kommuner med hög öppen hemlöshet gör kort sagt ett dåligt jobb. I många städer i vårt land finns fortfarande stora inslag av okunskap och moralism i hemlöshetsfrågan. Politiker och socialchefer i dessa städer envisas med att tala om missbruk och psykiska sjukdomar som orsaker till hemlöshet. De förtränger därmed att hemlöshetsproblemets kärna är att ett antal människor - oavsett orsaker - inte har någon form av permanent hem att bo i.
De blundar också för att den stora majoriteten av människor med missbruksproblem och psykiska sjukdomar faktiskt bor någonstans. Missbruk och psykiatriska diagnoser är därför inte tillstånd som automatiskt utestänger människor från anständiga boenden.
Det är de kommunala myndigheternas ansvar att i dialog och samverkan med enskilda hemlösa försöka ordna lämpliga boenden. Detta ansvar gäller givetvis även för kroniskt onyktra människor och/eller för medborgare med allvarlig psykiatrisk problematik.
Regeringen och dess ansvarige minister Morgan Johansson borde därför rikta sig till kommunerna - och inte Socialstyrelsen - i hemlöshetsfrågan.

<B>Ute i landet finns många exempel på kommuner som enträget och professionellt utvecklat fungerande stödprogram för sina hemlösa medborgare. Norrköpings kommun är i detta sammanhang ett föredöme.</BZ

Socialpolitikerna och de ansvariga tjänstemännen har steg för steg byggt upp en fungerande och kompetent organisation. Nyligen presenterade t ex Norrköpings kommun en rapport där insatser och resultat i hemlöshetsarbetet redovisades. Av rapporten framgår att kommunen ända ner på individnivå har kunskap om hemlösheten i staden. Antalet öppet och långvarigt hemlösa rapporterades vara nitton personer. I rapporten beskrivs också det förtroliga samarbete som kommunen har utvecklat med fastighetsbolagen i staden.

<B>I Norrköping fokuserar man på kärnfrågan - de hemlösa har inte någonstans att bo. Primärt är det därför bostadsfrågan som skall lösas för medborgarna. Beroendesjuklighet eller psykiska sjukdomar hos enskilda människor skall givetvis inte döma dem till att bo i parker, portgångar eller sunkiga och tillfälliga natthärbärgen.</B>

Vill Morgan Johansson verkligen nå resultat i hemlöshetsfrågan borde han - istället för att be Socialstyrelsen räkna de hemlösa ännu en gång - kontraktera Norrköpings socialpolitiker och tjänstemän för en kunskapsgivande turné till de kommuner där hemlöshetssiffrorna är särskilt höga. De som är hemlösa behöver först och främst lämpliga bostäder - moralkakor och diskriminering är de redan överdoserade med.
Bostäderna kan - utifrån den enskildes situation - bestå av t ex husvagnar, baracker, skyddade boenden, vanliga lägenheter, sjukhem, vårdhem, gruppboenden eller bostadsrätter. Det är avsaknaden av ett hem som är hemlöshetsfrågan kärna. Det har man begripit i Norrköping. När skall den insikten nå till politikens och administrationens högre höjder?