Kd vill ha skoluniformer
Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund tycker svenska skolor borde införa skoluniformer. Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hägglunds skäl för att solidarisera sig med tanken på skoluniformer är på ett sätt sympatiska. Många elever och deras föräldrar upplever säkert stress och obehag inför såväl dyra märkeskläder som det "sexualiserade mode" som enligt Hägglund trängt långt ner i småskoleåldrarna.
Skoluniformer skulle därför befria många från tvånget att motvilligt hänga med i dansen runt märkeskläderna.
Hägglunds skoluniformstankar är ungefär samma andas barn som det ofta diskuterade förslaget om att införa anonymiserade ansökningshandlingar för dem som söker anställningar i förvaltningar och företag. Enligt tidigare uppgifter vill statsrådet Sven-Erik Österberg införa sådana anonyma rutiner vid rekryteringar inom den statliga sfären.
Sådana anställningsrutiner är tänkta att förebygga etnisk diskriminering vid rekrytering av nya medarbetare. Sökande med till exempel afrikansk- eller arabiskklingande namn antas ha extra svårt att få arbete i Sverige. De sorteras ofta bort utan att ens få chansen till en intervju.
Ansökningshandlingar som bara beskriver personen NN: s kvalifikationer utan angivande av namn eller andra personuppgifter skulle - tror Österberg - ge fler utrikes födda chansen att vara med i en mer likställd konkurrens om jobben.
Kanske har Hägglund och Österberg mer rätt än fel. Det som talar mot deras hypoteser är dock att vare sig arbetssökande eller elever utgör några gråa kollektiv där individen är helt utbytbar mot någon annan. En människas ursprung och - förvisso på en annan nivå - hennes eget val av stil och kläder bär på upplysningar och viktiga informationer om just den människan. Att dra på ungarna likadana uniformer och/eller att förbjuda att människorna berättar om sig själv när de söker arbeten förefaller därför inte att vara de bästa lösningarna på problemet. Problemets kärna är kanske i själva verket vår inkompetens att hantera yttre och inre olikheter mellan människor? Borde vi då inte försöka göra något åt dessa kulturella och sociala brister? Att stoppa in den besvärliga verkligheten i en grå säck och låtsas att alla människor ter sig lika i säckens grådaskiga mörker känns inte särskilt modernt.
Låt folk vara som de är istället. Med ansvar för hur de beter sig.