DEBATT: Katastrofen nära

Denna skrämmande statistik har ansvarskommittén till sitt förfogande när de ska lägga förslag på hur framtidens välfärd ska finansieras och organiseras.

Vi blir färre
Varför är det så här? Ja dels handlar det om att vi blir allt färre som ska försörja allt fler. Idag föder varje kvinna i genomsnitt 1.6 barn, bara för några år sedan födde vi 2.1. Detta samtidigt som den stora fyrtiotalistgenerationen nu börjar gå i pension. Ovan på detta lever vi längre. Många av oss kommer både att byta höftled, gå igenom en stroke och kanske en gråstarrsoperation. Allt detta kostar pengar, pengar som kommuner och landsting inte har och som man kommer att ha ännu mindre av i framtiden.

Kräver allt mer
Dessutom kräver vi allt mer, exempelvis inom vården. Vi vill inte gå omkring med krämpor utan faktiskt få vård för våra sjukdomar. Detta kostar också pengar. Kanske säger då någon att vi lever längre och blir allt friskare och därför borde också kostnaden för sjukdomar därmed minska. Så är det inte alls. Som jag sa ovan blir vi visst sjuka. Skillnaden idag mot förr är att vi idag får så bra vård att vi klarar oss igenom svåra sjukdomar. Statistik visar att ju längre vi lever desto dyrare blir vårt sista år i livet. Det är inte bara våra krav på och kostnaden för vården som ökar. På ett år, mellan 2001-2002, ökade kommunernas kostnader för LSS-ärenden med 58 procent. Kostnaden under samma tid för institutionsvård för vuxna ökade med 468 procent!

Stor geografisk skillnad
Den geografiska skillnaden är trots utjämningssystem stor. Norr om Uppsala är det bara Umeå som förväntar sig en befolkningsökning. Detsamma gäller antalet förvärvsarbetande. I söder jobbar vi, kanske ibland för mycket. I norr är arbetslösheten enorm. Lite tillspetsat kan man, utifrån statistiken, säga att i norr finns det inte en enda kvinna över 58 som förvärvsarbetar. Trots detta vill vi fortfarande ha kvar dagens standard på våra välfärdsystem. Går det?
Nej, inte genom oförändrad skatt och ett oförändrat antal människor i arbete. Idag är endast 65% av arbetskraften i faktiskt arbete. Detta är ohållbart.
I dag arbetar 6 procent av arbetskraften inom omsorgen. För att upprätthålla dagens standard skulle den siffran år 2020 vara 10 procent. I Norrlandskommunerna arbetar i dag 14 procent inom omsorgen. 2020 måste den siffran för att upprätthålla dagens standard öka till 50 procent. 80 procent i dessa kommuner skulle behöva arbeta inom olika typer av serviceyrken. Var och en förstår att detta inte går. Hur gör vi då. Höj skatten säger någon, men faktum är det att det inte räcker. Dessutom är de summor som skulle behövas i skattehöjning inte hållbara. Ska vi behålla dagens välfärd skulle, utan andra förändringar än skattehöjning, kommunalskatten år 2030 behöva ligger över 50 procent. Idag ligger snittet på 31.50.

Betala mer själva?
Vi måste fundera på om det finns fler saker inom det som i dag ligger under den offentliga välfärden som vi ska betala själva. Större del av våra sjukvårdkostnader, ska vissa saker inte alls ligga under det offentliga taket, låna böcker på bibliotek, kollektivtrafiken, gå på museum eller ska vi betala helt själva för våra och våra barns fritidsaktiviteter? En viktig, akut åtgärd är att minska kostnaderna för sjukskrivningarna.
Dels kostar det pengar i ersättningar. Dels betalar färre och färre skatt för att finansiera det gemensamma. Kvinnor är sjukare än män och anställda i offentlig sektor är mer sjuka än de inom privat, även om den skillnaden är mycket mindre än vad som ibland framkommer i debatten.
Hur får vi människor friska och hur får vi människor att trivas på jobbet? Att enbart använda ekonomiska påtryckningar på företagen är inte rätt väg att gå. Det handlar lika mycket om förändringar av attityder och normer i arbetslivet och samhället i stort. Vi måste på allvar starta en diskussion som syftar till förändring av framtidens välfärd. Gör vi inte det är risken stor att vi inte har någon välfärd alls i framtiden och den som finns är bara till för dem som har råd att betala själva.

Information till våra läsare

Debatt: Katastrofen nära