Kanske skulle vi också ha kokain på Ica?
Widar Andersson skriver den 11 november en artikel om alkoholbeskattning och alkoholpolitik.Widar pekar på att svenska alkoholskatter är "skyhöga" jämfört med omvärlden och att vi medborgare har stor möjlighet att röra oss över nationsgränser och köpa sprit i t.ex. Tyskland.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I hela Widars resonemang ryms en cynism och uppgivenhet. Resonemanget går ungefär: "Ja då alla andra länder runt omkring oss har lägre skatter på alkohol än oss (Norge då?) så måste vi anpassa oss (läs: sänka skatten på alkohol och låta mataffärer sälja sprit) för att vi inte ska förlora kunder och skatteintäkter. Resonemanget känns igen exempelvis följande frågor: vapenexport, sänkta löner, privatisering av statliga företag, sänkta skatter på kapital och bolagsvinster etc. Argumentationen är i grunden nyliberal; vi måste anpassa oss till det globala kapitalets spelregler som andra länder redan gjort. Det tragiska i sammanhanget är att en socialdemokrat driver testen. Sverige har länge varit ett föregångsland med sin välfärdsmodell och höga miljökrav och sin neutralitet. Ska vi anpassa bort den?
Avslutningsvis vill jag att Widar tar sig en titt på den forskning som gjorts om de effekter som följde efter att alkoholen började säljas i vanliga butiker i Finland. Där var statistiken slående. T.ex. ökad, alkoholrelaterad misshandel speciellt sådan utförd i hemmiljö och mäns våld mot hustrur. För min del kan jag inte förstå hur man inte kan se det enkla sambandet mellan ökad tillgänglighet, billigare priser och ökad konsumtion. Är det inte enkel ekonomi? Ibland Widar, känns dina resonemang rent nyliberala: låt marknaden ta hand om alkoholförsäljning så blir allt bra. Kanske skulle vi också ha kokain på Ica? Då slapp vi ju svarta marknaden liksom den kriminalitet som den medför? Vilka är dina visioner Widar, i en tid då vi behöver dem som mest? Är det marknadens lag som gäller?
<b>Martin Westlund, Norrköping</b>
<b>Svar direkt:</b>
Martin Vestlunds inlägg belyser hur många infallsvinklar och perspektiv det finns på alkoholfrågan. Min tanke är långtifrån att lägga mig platt för det "globala kapitalet". Det jag vill försöka diskutera är däremot om den hittills rådande totalkonsumtionsmodellen hindrar oss från att se det stora antal människor som verkligen behöver hjälp med sitt problematiska drickande. Totalkonsumtionsmodellens underliggande ideologi är nämligen att alla människors drickande är lika viktigt och lika farligt. De som då trillar dit på spriten riskerar att drabbas onödigt hårt av moraliska fördömanden från den stora majoritet som inte gör det. Kunskaper om att många av dem som får de största problemen kanske är bärare av sociala/genetiska/medicinska risker når inte fram vare sig i det förebyggande eller det vårdande arbetet.Det var det jag ville diskutera. Vestlund uppfattade helt andra saker i min text. Samtalet lär behöva gå vidare.