Olof Palme var en demokratisk socialist med stolthet och glädje. Begreppet "demokratisk socialism" var en klar avgränsning gentemot leninismen och dess många varianter och principer.
Den demokratiska socialismen bestod av 4 olika element: Folkhemstanken, planhushållningsidéerna, funktionssocialismen respektive det starka samhället.
Detta menade Palme förverkligades genom politisk demokrati, som den allmänna rösträtten var ett exempel på, social demokrati, genom skapandet av välfärdssamhället samt ekonomisk demokrati där medborgarna skulle få inflytande på sina arbetsplatser.
Demokratin skulle således sätta sin prägel på samhällslivets alla områden. Hur ser då den ideologiska debatten inom svensk arbetarrörelse ut våren 2011?
Till min stora glädje lanserade den nyvalde partiordföranden tillika statsministerkandidaten Håkan Juholt en vision kring det ovan nämnda "Social demokrati" i sitt installationstal på den extra partikongressen.
Så här förklarade han sin vision: "Social demokrati bär ett löfte om att alla - inte bara några, inte bara nästan alla, utan alla - ska få del av det goda som växer fram; ska kunna känna att vingarna bär."
I sitt installationstal pekade han ut 4 väsentliga frågor:
Utrota barnfattigdomen, utvärdera pensionsreformen, se över skattesystemet och avregleringens konsekvenser för elmarknaden.
Vissa saker är helt enkelt inte är mätbara i ekonomiska termer och ska inte stå till salu, inte bjudas ut, inte fördelas efter köpkraft, utan vara en del av en modern allemansrätt. Det våras för den demokratiska socialismen.