Journalist till salu
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den fjärde sidan är en helsides-annons som gör reklam för skivan och turnén.
Alltihop är redigerat på ett sådant sätt att intervjun och annonsen går i vartannat.
Man kan uppfatta annonsen som en del av artikeln.
Kooperationen och vår meste proggare tänjer på gränserna.
Faktum är att det finns regler om detta:
"Material som publiceras på redaktionell plats skall inte kunna utgöra eller uppfattas som reklambudskap!"
Det är portalparagrafen. På samma sätt måste det göras tydligt vad som är reklam och vad som är redaktionell text. Men det kanske inte är så viktigt i just "Mersmak".
Allt är väl egentligen annonser där. Vilket kan vara bra att veta som läsare.
För oss i dagspressen är det en överlevnadsfråga att värna om integriteten.
Misstanken får aldrig uppkomma att utomstående t ex kan köpa positiv publicitet.
Journalistiken får aldrig vara till salu. Det är därför det också står i yrkesreglerna för journalister att man inte får ta emot gåvor, "gratisresa eller annan förmån".
Mutkolven körd
En journalist som börjar få rykte om sig att vara en mutkolv är snart körd.
Och en tidning som blandar samman journalistiken med reklamen tappar strax allt förtroende bland sina läsare.
Ändå är det här inte självklart för alla. Det förekommer att läsare jag har i luren kallar artiklar för "annonser" och tycker att jag är väl petig när jag påpekar skillnaden.
Sanningen är också att det faktiskt händer att företag ställer en positiv artikel som villkor för en annons. En tidning som beträder den stigen råkar illa ut, stigen är minerad.
Samtidigt är tidningen helt beroende av annonsintäkterna. Det är vår avgjort viktigaste inkomstkälla. Annonsörer av skilda slag köper utrymme i Folkbladet därför att de vet att de då når över 30 tusen läsare med sitt budskap.
Men läsarna måste tydligt kunna se var reklamen börjar och journalistiken slutar.
Måste kunna lita på att tidningens journalister inte är köpta.
Även en stor annonsör måste kunna granskas kritiskt på nyhetsplats, det är självklart.
Vad är textreklam?
När en redaktionell text liknar en annons är den textreklam.
För tolkningen av begreppet svarar en särskild kommitté, Textreklamkommittén, som kan pricka tidningar som publicerat texten.
Vad som är textreklam är ärligt talat inte alltid så lätt att avgöra.
Alla tidningar rör sig i själva verket ibland i gränslandet, också Folkbladet, det må ödmjukt erkännas. Att en ny krog, eller affär, öppnar kan ju vara värt att skriva om.
En konsert, eller annat arrangemang, kan helt klart vara av intresse för läsekretsen.
En positiv biorecension kan säkert locka fler att se filmen än en liten annons.
Vana journalister lär sig dock att undvika minorna.
Information om öppettider, priser, var man kan köpa biljetter eller så, får aldrig finnas med i en sådan text. De uppgifterna får komma i den betalda annonsen.
Ta Folkbladets mycket uppskattade tester av lunchkrogar, pubar och kaféer.
Att läsvärdet är högt vet vi. Men visst har det hänt att krogägare (annonsörer!) blivit förbannade på ett negativt betyg. Och ett mycket positivt omdöme riskerar förstås att faktiskt likna textreklam. Det viktiga är då att tidningens oberoende aldrig kan ifrågasättas.
Inte gynna s
Inte bara i förhållande till annonsörer. Också t ex till politiker. Folkbladet är oberoende socialdemokratisk.
Men socialdemokratiska politiker kan inte räkna med positiv särbehandling.
Ingen utomstående kan styra innehållet i tidningen. Misstanken får aldrig ens finnas.
Det är därför det i praktiken är omöjligt för nyhetsjournalister att vara fritidspolitiker.
Förr i tiden var det inte ovanligt att journalister också var politiker och skrev om sina egna beslut. Med vilken trovärdighet?
Av samma skäl är det olämpligt för en journalist att ena dagen t ex sköta hemsidan för en idrottsklubb och nästa dag vara reporter för dagstidningen och skriva om klubbens matcher.
"Acceptera inte uppdrag som kan misstänkliggöra din ställning som fri och självständig journalist", står det i yrkesreglerna.
Det finns tidningschefer som sitter i ortens ledande idrottsförenings styrelse, t o m som ordförande. Kan man då lita på att tidningens sportchef är fri att kräva styrelsens avgång? Ibland finns det många goda skäl att avstå från styrelseposter.
Det var bara det jag ville säga.
<a href=mailto:christer.sandberg@folkbladet.se><FONT COLOR="#0033CC">christer.sandberg@folkbladet.se</a></FONT>