De ger följande exempel: Baby A föds i USA, ett land som spenderar mellan 40 och 50 procent av världens totala utgifter för hälsovård, trots att där bor mindre än fem procent av världens befolkning. Den medicinska vården beskrivs ofta som den bästa som står att få.
Baby B föds i en av de fattigare västliga demokratierna, Grekland, där den genomsnittliga inkomsten endast är något över hälften av den amerikanska (redan innan den nuvarande ekonomiska krisen). Medan USA förbrukade omkring 42000 kr per person och år på sjukvård förbrukade Grekland mindre än 21 000 kr.
Då borde också utsikterna till ett långt och friskt liv vara sämre för baby B än för baby A?
Ingalunda. Baby A från USA har en förväntad livslängd som är 1,2 år kortare än baby B från Grekland. Och inte bara det. Baby A löper 40 procent högre risk att dö under sitt första levnadsår än baby B. Skillnaden i förväntad livslängd mellan USA och Sverige är tre år. Dessutom är barns välbefinnande bäst i Sverige och de övriga skandinaviska länderna. Sämst är Storbritannien, USA ligger fyra från slutet. Visst är det uppseendeväckande!
En minskning av ojämlikheten är det bästa sättet att förbättra den sociala miljön och på så sätt den verkliga livskvaliteten för oss alla. Det gäller även de bättre ställda, observera gärna detta!
I ojämlika samhällen ökar antalet mord, det behövs fler poliser och fängelser, och där ges längre och inhumanare straff. Man tvingas ta hand om en större andel psykiskt sjuka samt drogmissbrukare och människor med andra slags problem, fetma bland annat.
En låg skattenivå (för de rika) och få bidrag (till de fattiga) leder till att inkomstskillnaderna ökar. Då kommer behovet av att hantera de sociala missförhållanden som uppstår, i förlängningen att tvinga fram en höjning av de offentliga utgifterna. Obs!
Mer: Ojämlika länder har sämre studieresultat. I mer jämlika samhällen ökar initiativrikedomen, eftersom begåvningar från alla skikt har tas tillvara bättre. Tilliten mellan människor ökar, för på påståendet "man kan lita på de flesta människor" får man flest ja-svar i Sverige, följt av Norge och Finland. Den sociala rörligheten är mycket större i jämlika länder.
Tror du att jag har dragit alltför positiva slutsatser efter att ha läst boken, så läs den själv! Du kan hitta mycket mer bra. Det lär snart komma en sammanfattning på 16 sidor.