Jaha, var de inte värre...
Så stod de där i riksdagens kammare igen. Den borgerliga oppositionen hade - med sin maktskiftesallians skruvat upp förväntningarna inför gårdagens partiledardebatt. Men statsminister Göran Persson föreföll inte vara särskilt imponerad. Utöver att vara "nybadade" såg han sig inte se några märkbara förändringar inom borgerligheten.
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Dessutom såg han många stora och förmodligen oöverstigliga skillnader mellan de fyra utmanarpartierna. På sitt karaktäristiska och ofta vägvinnande sätt naglade han också fast de borgerliga partiledarna vid dessa skillnader. Persson sade sig ha lusläst de borgerliga partiernas budgetmotioner med stort intresse.
Läsningen hade lämnat ett stort antal frågetecken efter sig som han nu ville ha hjälp med att räta ut. Han avkrävde därför Reinfeldt och de andra på besked om vilka ersättningsnivåer det skulle bli i socialförsäkringarna om de fick bestämma. Blir det 65 % eller möjligen 75 %? Eller blir det 80 % till de sjuka och arbetslösa? Han ville också veta om de var överens om att sälja Vattenfall? Skulle också skogen säljas? Och hur skulle det bli med gruvorna? Svaren, i den mån de gavs var inte särskilt upplysande och/eller enighetsskapande. Göran Persson gav därför inte en eventuell borgerlig regering några särskilt goda framtidsutsikter.
Märkbart spretig
Borgerligheten å sin sida var faktiskt märkbart spretig. Bedömda som politiskt alternativ till dagens majoritet i riksdagen kan deras uppförande i partiledardebatten därför knappast få godkänt.
Den politiska dramaturgin är egentligen rätt simpel till sin karaktär. Å ena sidan försöker oppositionen oftast att beskriva tillståndet i landet som befunne vi oss endast ett tuppfjät från Harmageddon. Å andra sidan brukar regeringen mer koncentrera sig på ljuspunkterna i tillvaron. Igår var därför Persson stolt - ja till och med glad - för det som den socialdemokratiska regeringen åstadkommit inom ekonomin och välfärdssamhället.
Men han var inte nöjd. Mycket återstår att göra men trots allt& "är det inte elände som utmärker vårt land, det är istället framgångar i en tid av stenhård, internationell konkurrens", sade Göran Persson i sitt anförande.
I kraft av sin roll som ledare för det största oppositionspartiet fick Fredrik Reinfeldt inleda hela partiledardebatten.
Statsministerlik
Han försökte anslå en balanserad och "statsministerlik" ton i sitt anförande. Med utgångspunkt från ett antal nyliga besök på kommunala grundskolor berättade Reinfeldt att han - till skillnad från den mer traditionella borgerliga klagosången - ansåg att det mesta inom skolan blivit bättre och utvecklats åt rätt håll. Skillnaden mellan bra och dåliga kommunala skolor berodde enligt moderatledarens analys på hur pass väl kommunerna använt sig av de reformer som givit större möjligheter till valfrihet och självstyre ute i skolvärlden.
Persson genmälde omedelbart att han för det första gladdes åt Reinfeldts positiva inställning till skolutvecklingen. För det andra påminde han emellertid om att en mycket stor anledning till skolornas förbättrade kvalité var de utökade ekonomiska resurser som regeringen och riksdagsmajoriteten riktat direkt till skolorna. För det tredje påminde han kammaren och väljarna om att Fredrik Reinfeldt och moderaterna alltid röstat nej till dessa ekonomiska förstärkningar!
Moderatledarens debattstil påverkas naturligtvis av hans ambition att slipa av alla alltför vassa hullingar på den moderata väljarkroken.
Möjligen riskerar hans omställning att göra honom alltför vag och profillös - han tar inte ut svängarna i någon annan fråga än där han vet att han har chansen att värva röster från det andra politiska blocket.
Det kan bli för gulligt helt enkelt. Den borgerliga ledare som skiljde ut sig från mängden i går var därför inte Reinfeldt utan Lars Leijonborg.
Han var på hugget och bl a hans attacker mot kommunisterna och mot friåret "Få 13 000 i månaden för att göra ingenting" förde in nerv i debatten.
Persson och socialdemokraterna klarade sig som helhet bra i gårdagens partiledardebatt. Den borgerliga maktskiftesalliansen har lång väg att gå innan den på allvar kan uppträda enat, samlat och samtidigt profilerat.
Men självklart har socialdemokraternwa all anledning att se upp. Den höga arbetslösheten och det låga deltagandet i arbetslivet är två mycket allvarliga problem i samhället som utmanar den grundläggande solidariteten i samhället. Tar vi inte fighten i dessa frågor så kan vi snart vara rökta.