I mötet med andra lär vi inte bara känna nya människor utan även oss själva. Den andre blir en väg direkt in i vårt eget medvetande. När vi möter andras åsikter kan vi upptäcka våra egna, likt vågor bryta dem mot varandra, ompröva och kanske ändra oss. Och när vi ser nya vyer förstår vi vad andra ser, och hur det vi tidigare har sett har format oss.
Debatt
Ett enkelt möte kan vara en världsomsegling i någon annans liv eller ett inåtvänt teleskop som låter dig skåda ditt eget universum. Eller både och. Det är en förunderlig känsla att sitta på någon annans reling på ett främmande hav och se sig själv tydligare än någonsin.
Och det sägs ofta att våra fördomar blir färre ju fler vi möter. Att dessa - våra förbestämda domar om och mot andra - blir svagare om vi ser mer av världen. För vi är ju alla människor som tycker om att äta när vi blir hungriga, sova när vi blir trötta, och som vill att barnen omkring oss ska må bra.
Men därmed inte sagt att fördomarna alltid blir färre ju fler människor vi möter. Det hela beror ju på hur många fördomar man har från början.
Min uppfostran var aktiv, snäll och omtänksam. Hemma, i söndagsskolan, hos min dagmamma och senare på dagis och skola, fick jag lära mig att alla människor är lika värdefulla.
Att man ska göra sitt bästa och vara snäll mot alla. Att man inte ska ha några fördomar utan möta varje person med ett öppet sinne. Och att det är bäst att vara mot andra som man själv skulle vilja bli behandlad.
Varför? Jo, för att vi människor är väldigt lika och behöver samma saker. Från detta föddes min tro på den goda människan.
Min uppfattning om att alla människor är lika värdefulla har inte förändrats. Och jag är övertygad om att vi är väldigt lika och behöver ungefär samma saker.
Det har förstärkts av de människor jag har mött. Unga och gamla, män och kvinnor, och från olika länder.
Busschauffören i Baku har så mycket gemensamt med bagaren i Borås: Längtan efter helgen, funderingarna om livet och tankarna om den de älskar. Jag är glad över att ha mött dem båda.
Men jag har även mött annat: giriga direktörer som flinar på TV, rasister som pryglar sina offer, och män i Mellanöstern med medeltida kvinnosyn.
Min tro på den goda människan har fått sig en törn. Och jag har tillförskansat mig en del fördomar. De är ingen angenäm last och jag bär dem med nedsänkt huvud. Men de är svåra att slänga överbord.
För om människan är god, varför skövlar hon världens regnskog bara för att tjäna pengar? Varför ingriper hon inte när folk mördas i krig? Och varför förtrycks kvinnor i Mellanöstern?
Men det gäller att inte låta sig bli nedslagen. Istället måste vi använda våra möten inte bara som världsomseglingar utan även som gigantiska teleskop. För allt börjar just i oss själva:
Leendet du sänder ut vänder tillbaka till dig.