Paret såg ut som vilka som helst och hade säkert åkt dit för att köpa en billig platt-TV, precis som alla andra. Han hade tänt en cigarett och den giftiga röken som lämnade hans mun duschade mitt ansiktet. Igen. Igen. Igen. Den stanken vet alla om. Den stanken får vi alla leva med.
Knappt en meter från entrén var vi jämsides. Jag, röken och paret som var precis som alla andra. Ny i gänget var rökarens designade offerskål. Askkoppen. Det var en sådan som man brukar se på offentliga platser. Tydlig och effektiv för den som vill begrava den gula sumpen. Jag skulle vilja gå så långt som att den var svår att missa.
Mannen hade nog inte fått i sig mer än halva ciggen (eller hur mycket hinner man röka på 30 meter?) och skulle behöva undvara mycket gift. För det var tydligt att han inte tänkte stanna och suga i sig alltihop. Det var till och med tydligt att han inte tänkte sakta ner för att begrava sin halvrökta cigg.
Så vad skulle han göra? Svälja den? Eller var han möjligtvis en av de lyckliga ungarna från Lilla sportspegelns glansdagar som kunde träffa ett litet hål från långt håll? Fel.
I farten lät han bara cigaretten falla från handen och ner på asfalten. Jag var förbi och munnen slog upp.
- Du har ju för fan en askkopp precis där.
Jag ångrade mig samtidigt som jag sa det och mumlade egentligen fram halva meningen innan jag ökade farten och försvann bland elektroniken.
Jag fegade ut helt enkelt. Mest för att jag inte vill vara en gnällig paragrafryttare som inte tål ett fuck you. Men det skar i hjärtat. Det gör det fortfarande. Och sen den dagen är det som om alla rökare har det gemensamma målet att flippa iväg en cigg mitt framför ögonen på mig.
I takt med att fimparna har lagt sig på hög runt mina fötter har jag försök komma på ett sätt att klämma åt snuskrökarna som ogenerat låter naturen ta hand om deras sumpar.
Men rationella idéer har uteblivit. Tack och lov kom den 10 juli och jag kunde äntligen borsta av mig all aska. Polisen tog över.
En ny lag säger nämligen att polisen har rätt att bötfälla den som skräpar ner. Pang bom. 800 spänn på fläcken till lortgrisarna. Jag förstår att man inte kommer jaga sig trötta på de som strör skit omkring sig. Men jag önskar. Jag vill att polisen ska vifta med batongen och vråla "vi kommer sätta dit dig jävel! Tro inte att du kommer undan!" Chocka lite.
Jag hade precis börjat drömma om fimpfria trottoarer och gräsmattor när nästa vändning kom.
Det är fortfarande fritt fram att kasta en bussbiljett ett kolapapper, ett tuggummi och...en cigarettfimp. Det anses som ringa förseelser och genererar därför inte i några böter. Att lämna en ölburk i parken som någon annan ändå plockar upp och pantar blir det däremot bot på. Kanske borde det bli pant på cigaretterna också.
Jaja. Jag lär nog få leva bland fimparna. Och gnället kommer jag säkert hålla för mig själv.
Nu har jag i alla fall sagt det.