Jag dricker svart
Vi skulle stiga in i en taxi i London när den lilla dottern plötsligt tvekade. - Pappa, du har ju sagt att man inte ska åka svarttaxi! Det här var en svart Austin, en riktig Londontaxi. Hon hade tydligen hört mig varna för svarttaxi och tolkat mig bokstavligt. Efter avslöjandet av ministrar som har svart hemhjälp och vägrar betala tv-licensen har vi också fått en debatt om svartjobb. Är det alltid fel?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I deras värld är bidragsfusk en skandal - men skattefusk bara ett smart drag.
Andra får moralpanik över minsta hundvakt som får en slant direkt i fickan. Det skämtas nu om politiker som inte vågar annat än att ha mjölk i kaffet - de vill inte anklagas för att dricka svart!
Det är viktigt att se kopplingen mellan skatterna vi betalar och vad vi får för dem. Utan skatter ingen välfärd.
Det är en pedagogisk uppgift för politiken att synliggöra det sambandet.
Men i ett samhälle finns det också givetvis alltid skattefria fickor, zoner dit skattmasen aldrig når.
Jag har säkert köpt svarta varor och tjänster, det har de flesta.
Några exempel: Grannen som har biodling som just bisyssla, och säljer honung i liten skala.
Han med den gamla fina amerikanska caben som kör studenter och brudpar. Just på bröllop florerar det ofta lite svarta pengar. DJ:n får pengarna i näven, precis som orkestern. Vigselförrättaren jobbar också ibland svart. "Reseersättningen" diskret överlämnad vid kaffet.
Faktum är att också begravningar, på mer än ett sätt, kan vara svarta tillställningar. Någon sjunger den avlidnes favoritsång och får en slant för besväret.
Lapparna som sitter i entrén till varenda mataffär berättar om alltifrån dagmattar och klippning av fruktträd till barnvakter.
De betalar lika litet skatt som dragspelaren utanför Linden. Och det är faktiskt rimligt att det är så.
Nolltolerans skulle få negativa konsekvenser. Den svarta sektorn som smörjmedel i ekonomin, det kan ligga något i det.
Innan den stora utbyggnaden av förskolan var ofta enda chansen att anlita svarta dagmammor, landet skulle verkligen ha stannat utan dem. Gränsen är glidande. Har man svartbetalda filippinska barnflickor boende i källaren har man helt klart överskridit gränsen. Men det är inte så enkelt att det allmänna rättsmedvetandet alltid är detsamma som skattelagen.
Lag är inte alltid och i varje läge rätt.
Arbetat svart har jag veterligen aldrig gjort. Ingen har väl varit intresserade av att köpa min arbetskraft.
- Pst, vill du köpa en krönika, 200 spänn, utan kvitto?!
Det funkar inte riktigt så. Samvetet på den punkten alltså vitt som den nyfallna snö. " Vi under skatter digna ner", sjöng man förr i Internationalen. Det måste finnas ett mänskligt liv bortom skattefogdens kontroll. Man måste i alla fall våga dricka kaffet svart! Det var bara det jag ville säga.